14 – Tankestilar – Ser du vad jag känner?

Härligt, nu har vi kommit en bit in på upptäcktsresan av vår karta av verkligheten och nu är vi framme vid våra olika tankestilar och det är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Tankestilar är enkelt uttryckt ett sätt att förklara våra mänskliga olikheter på.

Det finns mängder av olika förklaringsmodeller för att förstå våra olikheter. Vi människor har försökt förstå oss själva och andra i alla tider, Astrologin är exempelvis en urgammal kunskap som förklarar hur stjärnornas position vid vår födelse påverkar oss och våra egenskaper.

Astrologi

Auyrveda är en minst 7 000 år gammal indisk hälsovetenskap, som betyder ”kunskap om livet” och innehåller bland annat förklaringsmodeller över våra kroppstyper, Vata, Pitta och Kapha.

Den Grekiska filosofen, Empedokles, förklarade människans olikheter och olika temperament som knutna till varsin kroppsvätska, sangviniskt (blod) kännetecknar ett livligt och sorglöst temperament, koleriskt (gul galla) ett hetsigt temperament, flegmatiskt, (slem) ett trögt och sävligt temperament och melankoliskt (svart galla) ett känsligt och djupsinnigt temperament.  

Femfaktorsteorin/Big five/OCEAN (Kärt barn har många namn) är ytterligare en intressant modern förklaringsmodell som beskriver fem olika mänskliga drag som särskiljer oss människor I denna teori har men sett störst olikheter på följande skalor av Öppenhet, Samvetsgrann, Extraversion/Extrovert, Tillmötesgående, Neurotism.

Jag har landat in i att vår omvärld är så komplex att vi inte kan förstå den fullt ut, eftersom vi är i den och en del av den, jag tror också att vi människor är så komplexa att vi inte ryms i en modell och att alla modeller egentligen är falska eftersom det just är en modell.

Modellen är aldrig verkligheten, meny är inte maten, skissen är aldrig motivet, ritningen till en byggnad är inte byggnaden och vår karta av verkligheten är inte verkligheten.

Trots att en modell inte är verkligheten kan en förklaringsmodell ändå ge mig någon slags trygghet, någonting att hålla mig i när min hjärna söker svar, och försöker förstå och navigera i verkligheten och en av de bästa modellerna jag har funnit är just, Tankestilar.

Min lärare och mentor, Dr L Michael Hall, har skrivit en mycket intressant bok om tankestilar, tillsammans med Bob Bodenhamer, Figuring out people.

Michael och Bob kategoriserar i boken våra olika sätt att tänka på i fyra huvudkategorier

  1. Kognitiva tankestilar (Hur vi tänker)
  2. Emotionella tankestilar (Hur vi känner)
  3. Konativa tankestilar (Hur vi väljer)
  4. Semantiska tankestilar (Hur vi skapar mening)

Våra tankestilar fungerar som varseblivnings/perceptuella filter som hjälper oss att sila ut det viktiga i bombardemanget av sinnesintryck. Vi silar enligt Michael och Bob alltså ut information mentalt, emotionellt, konativt (hur vi väljer) och semantiskt (hur vi ger mening till våra intryck)

Tankestilarna kallas Metaprogram i boken eftersom de äger rum ”Meta” till, eller ovanför de primära upplevelserna. Vi tänker om våra upplevelser, vi känner om våra upplevelser, vi väljer baserat på våra tolkningar av våra upplevelser och vi ger mening till våra upplevelser.

Kognitiv-Tankestil nummer 1 – Representationsfilter

Jag tänker börja beskriva det första Metaprogrammet i boken ”Figuring out people”, Representationsfilter.

Vi människor går om kring från dag 1 som mänskliga dammsugare av intryck, tänk dig ett lite barn, se det fram för dig, vad gör det lilla barnet?

Barnet smakar på sin omgivning, det upptäcker sin omgivning, de tar in information via sina fem sinnen och det fortsätter vi med hela livet, vi tar in massor av information via vår syn, hörsel, känsel, lukt och smak.

Om det nu är så att vi tar in information via våra fem sinnen, hur gör vi då när vi plockar fram ett minne och minns, hur tänker vi på minnen?

Vi återpresenterar våra minnen inom oss på samma sätt som vi tar in dem, via bilder, ljud, känsel, lukt och smak, det är som om vi har en inre biograf där vi åter-representerar och visar upp minnen och fantasier för oss själva, det bildar grundstrukturen i våra tankar.

Sedan har det visat sig att vi människor i olika kontexter och sammanhang har olika lätt att se minnesbilder, höra ljud inom oss, eller känna inre känslor, det är som om vi har tränat olika mycket på de olika sinnes-kanalerna.

Men hur tar detta sig uttryck i verkliga livet och vem bryr sig?

Jag tänkte beskriva ett exempel på hur Metaprogram 1 – Representation kan visa sig i vardagen hos familjen Olsson i kontexten ”att renovera”.

När min fru visualiserar en renovering men jag känner inte igen mig

Min fru är väldigt väldigt duktig på att se bilder inom sig i renoveringssammanhang och hon kan se hur vårt kök kommer se ut när allting är färdigt, medans jag inte ser någonting på min inre biograf, jag känner mer på min inre biograf och jag känner ett starkt obehag inför en stundande renovering med en massa oljud och jobbiga känslor.

Här krockar vi i vår kommunikation, när hon pratar med mig har hon en tydlig bild i sitt huvud av vårt färdigrenoverade kök, medans varje ord hon säger bygger på min känsla av oljud och jobbiga känslor.

Även fast ordutbytet för någon annan säkert låter vettigt och helt förståligt så pågår helt olika saker på våra inre biografer, därför har min fru börjat rita på papper för mig vad hon ser i sitt inre och detta gör att jag kan förstå hennes inre bild samtidigt som jag börjat förklara vilka känslor av obehag jag spelar upp i mitt inre och att jag förstärker det med en ljudmatta av renoveringsljud och obehagliga minneskänslor från våra tidigare renoveringar när jag nästan gick in i väggen av utmattning.

När vi förstår vad som pågår i våra inre och vilka ord som triggar oss så har vi närmat oss varandra, vi kan nu kommunicera om renoveringar på ett mycket mer effektivt sätt än innan.

Så vad har hänt?

Innan vi började med att berätta om våra respektive inre bilder, ljud och känslor, utgick vi till 100% från vårt respektive perspektiv och lyssnade inte in vad den andre faktiskt berättade.

Vi landade mer in i att den andre inte förstod, var trögtänkt och dum och vi skapade en konflikt istället för att kommunicera tydligt och klart och vara nyfikna på varandras inre tankestilar.

När du är nyfiken på din medmänniskas sätt att re-presentera minnen eller fantasier i sitt inre, din medmänniskas sätt att tänka, då ökar sannolikheten för samarbete, förståelse och harmoni.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *