45 – Öppenhet, den stora förenklaren …

– Är det någonting? (Sofia)

– Nej, det är ingenting!! (Ricard)

Sade jag med ett avmätt tonfall och ett stelt ansiktsuttryck

– allvarligt?? (Sofia)

– Det ÄR ingenting. (Ricard)

– Men jag ser ju att det är någonting, nu får du säga vad det är (Sofia)

– Ohh … du är så jobbig ibland, jag är bara trött och behöver egen tid, hur svårt ska det vara att fatta? (Ricard)

– Är det jag som är jobbig? Nej, det är ju du som är asjobbig. (Sofia)

Dörren stängdes med en hård duns till rummet där jag satt stirrandes in i väggen och stämningen där hemma gick att ta på och den var inte en skön och avslappnad utan snarare isande och laddad, men den låtsades vi inte om, men den fanns där som en osynlig storm mitt i vårt hem.

Känns dialogen och stämningen igen?

Detta är troligtvis en ganska vanlig dialog och stämning i en familj som är mitt uppe i livet, i den stressiga småbarnsvardagen som innehåller: skjutsning, hämtning, läxläsning, tacofredagar, 9-17-jobb, övertidsarbete, bråk, renoveringar, samtal i skolan, matcher, konserter, m.m

Det finns kort sagt väldigt lite tid över för att tänka och känna efter vad som pågår inom en själv för att kunna svara på frågan

– är det någonting?

När jag fick frågan av Sofia, visste jag inte ens vad som pågick inom mig, jag visste knappt att någonting pågick inom mig, det jag kände var en gnagande diffus känsla någonstans inom mig, den var dock alltför diffus för att jag skulle kunna börja sortera och presentera den på ett förståeligt sätt, i alla fall så intalade jag mig själv att det var så, kanske för att slippa riskera att stå där och stamma, tappa ansiktet och haspla ur mig något som kanske inte stämde helt och fullt.

Dessutom var frågan ställd i ett lätt anklagande tonfall, som gjorde att jag inte var direkt ”in the mood” för att utforska mitt inre där och då, därav svaret – det är ingenting.

Hur löser vi upp knutar som den här?

Öppenhet är den stora förenklaren, det hävdar Will Schutz PhD.

Will ägnade sitt liv åt att forska och undervisa om samspelet mellan oss människor och öppenhet är enligt Will en av de viktigaste och mest grundläggande parametrarna för att främja goda samarbeten och bra sätt att relatera.

Varför är öppenhet så viktigt kanske du undrar?

Ett problem, eller en relationsfnurra är väldigt svår för att inte säga omöjlig att lösa om vi inte förstår vad det är som pågår inom var och en, om vi inte förstår varandras perspektiv.

Hm, nu kanske någon av er undrar, men om jag ska vara öppen och berätta om mitt perspektiv och jag inte ens vet vad det är som faktiskt pågår inom mig, vad gör jag då?

Ja, om jag tar mig och Sofia som exempel så var det exakt så för oss eller i alla fall för mig, mitt perspektiv var ordfattigt och för mig svårt att beskriva. Vi började därför att lösa våra problem genom att bestämma att vi fick ”provprata” med den andre och den skulle då också ”snälltolka” och på så sätt satte vi sakta och trevande ord på det som pågick inom oss var och en.

Vi satte ord på våra rädslor, spänningar, tankar, inre dialoger och ju mer vi gick inåt och beskrev våra inre landskap desto bättre förstod vi varandra och vi lärde oss att lösa upp våra tidigare helt låsta situationer.

Interreligös harmonivecka — Dialogikasvatus

Det här kan kanske låta som en quickfix, någonting som är alltför enkelt och simpelt, men skillnaden som gör skillnad är att ta små steg i rätt riktning, det kan gå snabbare än du anar.

Prova att provprata och snälltolka varandra och se vart det leder

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.