Meta-Coaching är Neuro-Semantics applicerat på Coaching som disciplin. De Neuro-Semantiska modellerna oerhört effektiva inom Coaching då de beskriver psykologin i hur människor fungerar, kommunikation, förändring och transformation, själv-förverkligande, system-tänkande och coachens färdigheter i att facilitera processer.
De 7 grundläggande coaching-färdigheterna inom Meta-coaching
Skapa trygghet och rapport (Från ett tillstånd av att bry dig om personen)
Var aktivt närvarande med den person som du coachar och samla in information med alla dina sinnen för att så träffsäkert som möjligt kunna återge informationen och den neuro-semantiska processen som personen använder i nuläget
Lyssna (Från ett tillstånd av total uppmärksamhet och närvaro)
Vara aktivt närvarande med den person som du coachar och samla in information med alla dina sinnen för att så träffsäkert som möjligt kunna återge informationen och den neuro-semantiska processen som personen använder i nuläget
Fråga (Från ett tillstånd av nyfikenhet)
Ställ frågor som får personen att vända sig inåt och reflektera kring sig själv och sina olika sätt att tolka världen och det som händer
Metafråga (Från ett tillstånd av utforskande)
Frågar frågor om de tidigare ställda frågorna, fråga om känslor om känslor och tankar om tankar för att personen ska upptäcka sin betydelseskapelse som driver beteenden här och nu
Inducera tillstånd (Från ett tillstånd av uttrycksfullhet)
Använda ord, metaforer, storytelling på ett sätt som bjuder in personen att minnas eller fantisera sig in i relevanta emotionella tillstånd för att coachingen ska vara på riktigt och att förändring ska ske på riktigt och inte bara på ett rationellt plan inne i huvudet.
Ge feedback (Från ett tillstånd av sensorisk precision)
Ge feedback i en kombination av ord, kroppsspråk och tonfall som skapar rapport och bjuder in till förändring hos personen
Ta emot feedback (Från ett tillstpnd av öppenhet och mottaglighet)
Vara lyhörd och fråga hur en konversation togs emot och kunna ta in den feedbacken och reflektera över den, fråga frågor kopplat till den för att förstå, integrera det som är av värde för att förbättras som coach
När du tränar på dessa 7 färdigheter så har du även ett antal modeller till din hjälp och dessa modeller lär du dig när du går NLP practitioner och Metacoach-programet ACMC, är du intresserad och vill veta mer så är det bara att höra av sig ricard@helarelationer.se
Mer om de olika färdigheterna i kommande blogginlägg
Öppenhet är den stora förenklaren som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg.
Slutenhet är således den stora försvåraren i mänskliga relationer.
Slutenhet leder inte till goda relationer och goda samarbeten, men är ack så vanligt, just därför har många arbetsplatser anammat det här med öppenhet och på många arbetsplatser kan du och jag idag höra fraser som vittnar om detta …
”Vi har högt i tak på denna arbetsplats”
”Säg det eller glöm det”
”Vi har jobbat med vår feedbackkultur”
Högt i tak
Har du hört dessa fraser på din arbetsplats? Förstår du vad de egentligen betyder? Vad de innebär i praktiken?
Om du förstår vad de innebär, lever du in enlighet med dem?
Eller …
Snackar du om andra i fikarummet?
Är du knäpptyst på vissa möten, fast du har något du vill säga?
Undanhåller du vad du tycker på vissa möten?
Will Schutz PhD forskade på hur goda mellanmänskliga relationer bör fungera för att skapa goda resultat i en organisation.
Will är den som myntade frasen ”Öppenhet är den stora förenklaren”.
Will kartlade olika nivåer av öppenhet från total slutenhet till transparens och dessa tänkte jag nu gå igenom.
Nivåer av Öppenhet
Nivå -1 – Självbedrägeri
I denna nivå av öppenhet så undanhåller jag min inre upplevelse från både mig själv och min omgivning. Jag har på ett omedvetet plan valt att inte låta mig själv bli medveten om vissa saker inom mig och därför kan jag ju inte berätta om det.
Nivå 0 – Undanhållande
Undanhållande
Nu är jag medveten om någonting viktigt inom mig kopplat till vårt sätt att relatera, men jag väljer att inte uttrycka det till dig, förmodligen baserat på någon rädsla.
Men jag har förmodligen en mängd inre rationella förklaringar till varför jag inte väljer att berätta.
Exempel på förklaringar
Det är inte taktiskt rätt att berätta detta
Det kommer ingenting bra ut av att berätta
Jag kanske blir avvisad, får sparken
Jag kanske har fel
Det är ju inget som rör dig
Jag vill inte såra dig
Nivå 1 – Du är … (Dum i huvudet)
Här uttrycker jag min åsikt om dig, jag sätter etiketter på dig, ex Buffel, Idiot, etc
Detta är förvisso ett steg närmare öppenhet. Vi närmar oss nu en öppen dialog, men vi är kvar på en toxisk nivå där jag fokuserar helt på dig, du är problemet. Jag är en kritiker.
Slutar jag min öppenhetsresa här kommer vi troligen ha en väldigt problematisk relation.
Nivå 2 – Gentemot dig känner jag
Här uttrycker jag mina känslor gentemot dig, vilket kräver viss självinsikt. Jag har nu bytt fokus från dig och vad du gör, till mina känslor inför dig …
Nivå 3 – Eftersom du ….
Här har jag kommit till den rationella nivån, jag kopplar ihop det du gör med mina känslor vilket gör att jag kan förklara för mig själv varför jag inte gillar dig och det är ”såklart” på grund av det du gör..
Nivå 4 – Jag tror att du känner att jag är oviktig
Jag tankeläser nu ihop att du känner att jag är oviktig, inkompetent och elak. Jag känner mig ofta som ett offer när jag befinner mig på denna nivå av öppenhet, men är på väg mot att öppna upp dialogen på ett helande sätt … om jag bemöts vänligt
Nivå 5 – Jag är rädd att jag är oviktig
Jag är nu framme och äger mig själv och mitt inre landskap, jag är medveten om mina inre rädslor kopplat till mig själv och hur det känns när jag upplever mig ignorerad, förödmjukad och avvisad. Jag kan välja att vara självavslöjande om jag tycker det är relevant för vårt samarbete.
När jag har så här mycket självmedvetenhet och ägarskap över mina känslor, tankar och beteende så kommer jag ha mycket lättare för att samarbeta med dig, eftersom det som händer inom mig inte har med dig att göra.
Citatet kommer från Eric Berne som skapade det psykologiska fältet Transaktionsanalys, men stämmer citatet?
Bär vi alla med oss våra föräldrar och viktiga vuxna inom oss, finns de med oss någonstans i bakhuvudet? Finns de med och påverkar oss även fast vi blir äldre? Finns de med oss även fast ens föräldrar har dött?
Eric Berne menade att så är fallet och att vi som nyfödda och upp till 7-8 års ålder är som svampar som suger i oss allehanda tips & råd, budskap och förbud, antaganden om oss själva, andra och livet, vi skapar berättelser/narrativ som vi använder när vi formar vår livsplan, vår karta av verkligheten, vårt ”blueprint” för livet, vårt manuskript för att överleva och ta oss fram i världen, Berne kallade denna livsplan för Skript.
Berne menade också att eftersom vi tagit oss fram så här långt i livet så har vi haft fungerande föräldrar/viktiga vuxna som lärt oss en massa bra saker, annars hade vi inte läst denna text, annars hade vi inte överlevt.
Blueprint – Skript
Hur märker vi av Skriptet i vardagen?
En person som var mycket intresserad av Skriptet i praktiken var Bernes kollega, psykologen Taibi Kahler.
Kahler studerade sina patienter över lång tid och noterade hos dem beteenden, ordval, tonfall, gester, ansiktsuttryck som återkom strax innan de visade beteenden och känslor som han visste hörde till deras skript och han kallade dessa små beteendesekvenser för Pådrivare.
Pådrivarna är återkommande beteendesekvenser eller dysfunktionella strategier för att försvara vår självkänsla/vår känsla av att vara OK. Dessa strategier har vi svalt med hur och hår och inkorporerat från våra viktiga vuxna .
De 5 Pådrivarna enligt Kahler
Var Perfekt
Var Tillags
Var Stark
Ansträng dig
Skynda på
Testa gärna följande fras och känn efter vilka som känns mest sanna för dig:
Pådrivaren ”Var Tillags”, har sitt ursprung i min fars sida av släkten. I den släkten löd en outtalad regel – ”för att vara OK/för att duga, så måste du Vara Tillags.”
Både min farmor och farfar drevs av att vara tillags, min farmor drevs nog några pinnhål mer än farfar.
Farmor ville så oerhört gärna vara omtyckt, accepterad och duga och det berodde på hennes bakgrund, hon var ”oäkting”.
Att vara oäkting i 20-talets Hälsingland var belagt med skam, för att vara OK och minska skamkänslan valde farmor tidigt i sitt liv att vara oerhört vänlig och hjälpsam.
I vuxen ålder när hon träffade min farfar och gjorde en smärre klassresa från oäkting till hemmansägare, sökte hon acceptans och bekräftelse av byns bondkvinnor, detta märkte min far och anammade även som sin strategi för att vara OK.
Det finns såklart uppsidor med denna Pådrivare, du blir omtyckt, du skapar god stämning omkring dig, du hjälper gärna andra, MEN pådrivarbeteendet skapar också en risk för att bli en dörrmatta åt andra, det skapar en inre oro och stress, du har ofta en förhöjd rädsla för kritik.
Denna Pådrivare har även jag inkorporerat i mitt Skript och på min arbetsplats idag märker jag av den eftersom jag vill gärna vill vara omtyckt, jag lyssnar gärna in gruppen och dess önskemål, ibland till en sådan hög grad att jag glömmer bort vad jag själv vill, jag glömmer bort att följa min egen linje.
Jag känner även av pådrivaren somatiskt i min kropp och den ger sig till känna som en inre stress och en inre oro.
Så vad är medicinen mot denna Pådrivare?
Jag utmanar Pådrivaren genom att ge mig själv tillåtelse att ”Våga vara besvärlig”.
Jag provar detta exempelvis i bilen när jag åker på motorvägen och ligger i omkörningsfil och en sådan där snabbåkare, kommer i 140 kmh i omkörningsfilen och trycker på och blinkar med helljusen, då ligger jag kvar några extra sekunder och ger mig själv tillåtelse att Våga vara besvärlig.
Jag vet att jag då utmanar då mitt Skript och ibland är det som om hela mitt släktträd, farmor, farfar, farsan skriker inom mig – VAR TILLAGS – NU!!!
Ansträng dig?
Pådrivaren ”Ansträng dig” kommer från min mors sida och närmare bestämt från min mormor som blev lämnad av min morfar på BB när hon precis fött min mor
Mormor fick själv fick ta hand om 4 barn i ett Socialdemokratiskt Ångermanland, hon gick till fattighuset 1 gång och kände sådan skam och tog där och då ett beslut att aldrig, ALDRIG mer utsätta sig för den förnedringen.
Hon bestämde sig:
#För att var OK, duga och bli accepterad i den världen så måste jag Anstränga sig och jobba hårt=
Därför överlät hon uppfostran av min mor till sin mamma, så hon kunde jobba och försörja sin familj och aldrig vara beroende av fattighuset.
Min mamma snappade upp detta budskap – ”för att vara OK och duga, måste du Anstränga dig.”
Min mamma ansträngde sig.
När hon kom in i min fars ”Var tillags drivna släkt”, så ansträngde hon sig för att duga och vara OK, hon odlade grönsaker, hon odlade i stor skala, biodynamiskt odlade grönsaker och hon vattnade dem med eget framställt nässelvatten.
Grönsakerna skulle räcka för hela familjen hela vintern, hon involverade även min farfar i detta och Tillags som han var hjälpte han till.
Det hon missade var att Vara tillags, hon hade ju en annan strategi för att vara ok, här missförstod min mamma och farmor varandra, de hade olika strategier och förstod därför aldrig riktigt varandra.
Min mamma ansträngde sig även hemma hos oss ex. när hon städade huset, städade hon minutiöst. Hon dammsög tak, väggar och golv samt skurade i varje vrå.
När jag som barn skulle hjälpa till och städa så var hon alltid där och ”efterstädade”, eftersom hon aldrig var riktigt nöjd med resultatet, så hon hade nog en ganska stark släng av Var Perfekt också.
Hur visar sig denna Pådrivare hos mig?
Jag förbereder mig oerhört grundligt inför de utbildningar som jag håller och de möten som jag ansvarar för, jag fastnar ofta i detaljer eftersom – för att duga så måste jag Anstränga mig hårt så jag kan känna mig OK.
Adderat till att jag Anstränger mig vill jag även att det jag gör ska bli perfekt.
Så vad är medicinen mot denna Pådrivare?
Jag brukar numera tänka att istället för att Vara perfekt så vilar jag i att:
Jag är bra som jag är.
När det kommer till Ansträng dig så är medicinen att:
Ta en sak i taget
Låta var sak ha sin tid
Inte överarbeta det jag gör, utan bara göra det.
Jag utmanar dock mitt Skript när jag inte anstränger mig till fullo, då hör jag både min mor och mormor säga med ett lätt avvisande/irriterat tonfall, lata dig inte, pöjk?
Vilka pådrivare har du?
Slutför gärna meningen – Föra att duga och vara OK så måste jag …. [Pådrivaren]
Reflektera i vilka situationer i ditt liv som du agerar enligt dina Pådrivare och vilka tillåtelser som skulle kunna vara hjälpsamma för dig då.
Sade jag med ett avmätt tonfall och ett stelt ansiktsuttryck
– allvarligt?? (Sofia)
– Det ÄR ingenting. (Ricard)
– Men jag ser ju att det är någonting, nu får du säga vad det är (Sofia)
– Ohh … du är så jobbig ibland, jag är bara trött och behöver egen tid, hur svårt ska det vara att fatta? (Ricard)
– Är det jag som är jobbig? Nej, det är ju du som är asjobbig. (Sofia)
Dörren stängdes med en hård duns till rummet där jag satt stirrandes in i väggen och stämningen där hemma gick att ta på och den var inte en skön och avslappnad utan snarare isande och laddad, men den låtsades vi inte om, men den fanns där som en osynlig storm mitt i vårt hem.
Känns dialogen och stämningen igen?
Detta är troligtvis en ganska vanlig dialog och stämning i en familj som är mitt uppe i livet, i den stressiga småbarnsvardagen som innehåller: skjutsning, hämtning, läxläsning, tacofredagar, 9-17-jobb, övertidsarbete, bråk, renoveringar, samtal i skolan, matcher, konserter, m.m
Det finns kort sagt väldigt lite tid över för att tänka och känna efter vad som pågår inom en själv för att kunna svara på frågan
– är det någonting?
När jag fick frågan av Sofia, visste jag inte ens vad som pågick inom mig, jag visste knappt att någonting pågick inom mig, det jag kände var en gnagande diffus känsla någonstans inom mig, den var dock alltför diffus för att jag skulle kunna börja sortera och presentera den på ett förståeligt sätt, i alla fall så intalade jag mig själv att det var så, kanske för att slippa riskera att stå där och stamma, tappa ansiktet och haspla ur mig något som kanske inte stämde helt och fullt.
Dessutom var frågan ställd i ett lätt anklagande tonfall, som gjorde att jag inte var direkt ”in the mood” för att utforska mitt inre där och då, därav svaret – det är ingenting.
Hur löser vi upp knutar som den här?
Öppenhet är den stora förenklaren, det hävdar Will Schutz PhD.
Will ägnade sitt liv åt att forska och undervisa om samspelet mellan oss människor och öppenhet är enligt Will en av de viktigaste och mest grundläggande parametrarna för att främja goda samarbeten och bra sätt att relatera.
Varför är öppenhet så viktigt kanske du undrar?
Ett problem, eller en relationsfnurra är väldigt svår för att inte säga omöjlig att lösa om vi inte förstår vad det är som pågår inom var och en, om vi inte förstår varandras perspektiv.
Hm, nu kanske någon av er undrar, men om jag ska vara öppen och berätta om mitt perspektiv och jag inte ens vet vad det är som faktiskt pågår inom mig, vad gör jag då?
Ja, om jag tar mig och Sofia som exempel så var det exakt så för oss eller i alla fall för mig, mitt perspektiv var ordfattigt och för mig svårt att beskriva. Vi började därför att lösa våra problem genom att bestämma att vi fick ”provprata” med den andre och den skulle då också ”snälltolka” och på så sätt satte vi sakta och trevande ord på det som pågick inom oss var och en.
Vi satte ord på våra rädslor, spänningar, tankar, inre dialoger och ju mer vi gick inåt och beskrev våra inre landskap desto bättre förstod vi varandra och vi lärde oss att lösa upp våra tidigare helt låsta situationer.
Det här kan kanske låta som en quickfix, någonting som är alltför enkelt och simpelt, men skillnaden som gör skillnad är att ta små steg i rätt riktning, det kan gå snabbare än du anar.
Prova att provprata och snälltolka varandra och se vart det leder
Jennys axlar sjönk en aning där hon tyst stod vi tvättmaskinen, småmös och tvättade sin nya storfamiljs tvätt, hon tänkte och kanske också sa högt för sig själv – ”Vad skönt att jag nu äntligen har en fungerande familj, en ny kärnfamilj”.
Jenny var så oerhört trött på att vara singelmamma och tvingas hjälpa till med alla läxor, tvätta allas kläder, laga all mat och mitt i allt detta kaos tvingas bråka med sin exman Jerker, som hon tyckte var totalt omöjlig att prata med.
Nu äntligen kunde hon bara slappna av, nu kunde hon och hennes nya älskling Per hjälpas åt och och tillsammans forma en ny vardag, nya semestertraditioner, nya högtidstraditioner utan inblandning från allt och alla runt omkring, nu kunde hon börja om på nytt.
Nu äntligen var det sommar och hon, Per och barnen skulle åka till Gotland imorgon.
Klockan var 20:15 och hon och Per packade tillsammans de sista grejerna och väntade nu bara på att barnen skulle lämnas av Jerker och hans nya sambo, då ringde telefonen och Jerker berättade att deras bil gått sönder uppe i Luleå och de skulle bli två dagar sena … VA???
Nu förstördes ju hela hennes och Pers semester, hur kunde Jerker vara så egoistisk, han gjorde säkert detta med flit som en hämnd på att hon var den som gjort slut, det var hon säker på, han använde barnen som slagträ för att förstöra hennes och Pers nya liv … hon eldade upp sig själv och fräste åt Jerker att han var en stor egoist och minsann fick se till att att barnen kom till henne i kväll om han så var tvungen att hyra en helikopter.
Jerkers röst höjdes nu i volym och fick en skarpare ton när han väste tillbaka att det var hennes fel att de inte längre var en kärnfamilj och hon gott kunde lugna ned sig och sätta sig in i hans situation, men det var hon väl för egoistisk för att kunna göra, i bakgrunden hördes nu Jerkers mamma muttra något klagande och hon hörde barnen oroligt fråga vad de pratade om, det hördes gråt och oroliga tonfall från dem, Jerker sa till barnen att deras mamma är som vanligt dum mot honom och att allt är hennes fel.
Vad säger forskarna om konflikter och barn?
Det har forskats i tre decennier på konflikter i kärnfamiljer, skilda familjer och i bonusfamiljer och sammanfattningsvis är de negativa resultaten av konflikter i familjer:
Lägre nivåer av självkänsla
Negativ inverkan på social kompetens
Lägre akademisk prestationsnivå
Sämre chans att skapa lyckliga romantiska relationer
Till och med bara måttlig spänning mellan föräldrar påverkar barns uppmärksamhet, akademisk prestationsnivå och deras immunsystem, detta enligt El-Sheik, Buckhalt, Cummings & Keller , 2007)
Finns det några enkla knep att lösa Jerker och Jennys problem?
Träna upp er kraftzon och välj position OK-OK när du kommunicerar med ditt EX
Ta kontakt med en coach och Se till att ta ägarskap över dina tankar, känslor, tal och beteende genom att träna upp din Kraftzon så att du kan välja tillstånd när du kommunicerar med ditt EX.
Håll barnen utanför era konflikter
Barnen behöver bara veta vissa saker och bör undanhållas information som kan tänkas skada dem.
Respektera era olika spelregler
Jenny har sina spelregler och Jerker har sina spelregler och varken Jenny eller Jerker ska ha någon åsikt om den andres spelregler.
#Inlägget baseras på Patricia L Papernows forskning kring bonusfamiljer
Ta några djupa andetag och tänk dig in i följande situation:
Du är 8 år gammal och du har nyss behövt flytta från din hemstad, bort från allt du känner till, bort ifrån alla dina nära och kära släktingar …
… du har helt plötsligt fått nya ”syskon” som du ska dela bostad med, du har fått en ny ”familj”, du måste träffa massor av nya människor, bekanta dig med nya platser och nya sammanhang, du känner dig inte bekväm med någonting överhuvudtaget …
… och dessutom ovanpå alla dessa gigantiska förändringar som inträffat på superkort tid så lagar din mammas nya man superäcklig mat som du måste äta.
Hur tänker och känner du? Hur agerar du ?
Tillbaka igen till scenen där du är 8 år och tillbaka till maten …
Din mamma lagar spagetti och köttfärssås precis som man ska göra: vanlig spagetti, vanlig köttfärs, vanlig tomatsås och vanligt salt och peppar … det finns ett sätt att laga spagetti och köttfärssås det vet ju alla, det är ju så himla självklart.
MEN din mammas nya och jobbiga man tillagar sin äckliga ”köttfärssås” med äckliga champinjoner, äcklig mjuk paprika, äckliga slemmiga tomater, superäcklig orange sörja som tydligen kallas ajvar och dessutom har han inte vanligt salt och peppar, nej han har superäckligt örtsalt och … äckelpecklig färskpasta … URK!!!
Hur stor tror du chansen är att du som barn vid matbordet kommer säga?
– Åhh tack så mycket för den här spagetti och köttfärssåsen den har jag aldrig provat förut, vad spännande.
Nej snarare kommer du sitta och peta i maten, ta överdrivet lite mat och kanske om du uppbådar styrka och mod kommer du uttrycka din avsky för maten och möjligen gå från bordet med ett markerande kroppsspråk.
Beroende på bonusförälderns sin egen historia och eventuella barndomstrauman kommer hen tolka detta beteende på helt olika sätt.
En bonusförälder som har en historia av att känna sig betydelsefull och omtyckt kommer troligen inte reagera särskilt negativt på barnets beteende, men notera att här har vi olikheter i hur vi tillagar mat mellan våra familjer och barnets beteende kanske döljer sig något av vikt som jag bör fråga om, det ska jag göra vid rätt tillfälle.
En bonusförälder som har ett negativt laddat minnesbagage och en historik av att ha blivit ignorerad, avvisad och kanske även mobbad kommer troligen slungas tillbaka in i sin egen barndomshistoria med hjälp av den där gummibandseffekten som jag skrev om i blogginlägg #30 och filtrera denna händelse genom sitt emotionella negativa minnesbagage och utifrån det tycka att det här barnet är ju ouppfostrat och rent ut sagt elakt.
Hur gör man då för att bygga en ny familjekultur när varje liten olikhet kan vara en potentiell landmina?
Tre decennier av forskning utförd av bland annat Pasley & Lee är mycket tydlig med att en av de största utmaningarna för en bonusfamilj är att leva i denna virvelvind av små och stora förändringar samtidigt som de ska bygga en ny gemensam familjekultur.
Jag vill rekommendera dig som läser detta att dela in ert familjekulturbyggande i tre olika huvudområden för att så att säga äta elefanten i småbitar och ta en sak i taget:
1-Familjekulturen i det vardagliga familjelivet
2-Familjekulturen under semestern
3-Familjekulturen kopplat till olika religiösa, etniska och klassmässiga bakgrunder som finns i bonusfamiljen.
Mer tips på hur du kan hantera detta i slutet av inlägget
1 – Familjekulturen i det vardagliga familjelivet
Familjer utvecklar sin vardagskultur genom att över tid tillsammans omedvetet skapa mönster av vanor, regler och rutiner om saker som exempelvis: nivå på oreda som är accepterad, acceptabel ljudnivå hemma, talutrymme vid matbordet, maträtter, bordsskick, personliga gränser osv, osv.
Eget exempel på hur detta kan leda till en krock i bonusfamiljen:
Min bakgrund:
Jag kommer från en ursprungsfamilj där min far är enda barnet, jag är enda barnet och min dotter är mitt enda barn och i min ursprungsfamilj fanns det ingen konkurrens om talutrymmet om jag vill göra min röst hörd så lyssnade mina föräldrar uppmärksamt och min mor som var utbildad i pedagogik kunde tysta ned min far när jag skulle prata och fokusera totalt på mig.
Jag uppfostrade min dotter på samma sätt och hon fick ta det talutrymme hon behövde och både jag och hennes mor, hennes båda farföräldrar var oerhört fokuserade på henne och vad hon hade att säga.
Min frus bakgrund:
Min fru kommer från en ursprungsfamilj där hennes pappa har 5 syskon och hennes mamma har 8 syskon och hon själv har 2 syskon. Min fru är uppvuxen i en familj som tillhör Pingstkyrkan och de har tagit ett stort socialt ansvar och tagit hand om fosterbarn, flyktingar och människor som behövt stöd, så ljudnivån kunde vara ganska hög och för att få ett ord med i konversationen behövde man göra en smärre kraftansträngning.
I denna familjekultur växte min frus barn upp och lärde sig att få uppmärksamhet och talutrymme.
Krocken i vår bonusfamilj:
När mitt ursprung ställs i kontrast mot min frus bakgrund så förstår både ni som läser och även jag själv hur diametralt olika våra familjekulturer var inom just detta område: Ljudnivå och talutrymme.
Vi satte oss vid middagsbordet och jag hade nyss lagat min och min dotters favoriträtt, spagetti och köttfärssås på mitt sätt med ajvar, champinjoner, vitlök örtsalt och färskpasta … min frus barn trodde inte sina ögon, vad var detta för äcklig mat, de petade i maten och jag kände en spirande irritation byggas upp i min kropp. (som egentligen var en rädsla för att inte vara omtyckt.)
När jag hade svalt den första irritationen så kom nästa trigger som ett brev på posten, ljudnivån var enligt mig för hög och talutrymmet alltför obalanserat, jag såg på min dotter att hon satt tyst och inte fick en syl i vädret och jag sneglade mot min fru för att se om hon uppmärksammade denna snedfördelning i talutrymme, men hon bara skrattade och uppmuntrade den höga ljudnivån och petandet i maten, nu var jag förbannad, herregud hur kan hon bara sitta där och inte styra upp någonting över huvud taget?(Utmaning #3 polariserat föräldraskap)
Jag tog till orda och bröt av denna diskussion genom att med hög röst fråga min dotter, hur var din dag, det blev tyst och hon sa bara ett tyst – det var bra, sen fortsatta ljudinfernot och jag gick in i min ilska …
Det finns inget rätt eller fel på våra två uppväxtmiljöer och familjekulturer, kulturerna är bara inom just detta område totalt olika och när dessa två totalt olika familjekulturer möts och ska enas under ett och samma samma tak, så kan det uppstå problem.
2 – Familjekulturen under semestern
De båda familjerna som kommer samman och bildar en bonusfamilj har sina egna rutiner och vanor kopplat till semestern, julfirande, påskfirande och andra årligt återkommande traditioner.
Detta kan vara en möjlighet eller ett hot beroende på hur man ser det.
Eget exempel på hur detta kan leda till krockar i bonusfamiljen:
Julen var länge ett konstant och hotande orosmoln länge i min bonusfamilj, oron inom mig började byggas upp och kännas starkt i min kropp redan i september/oktober, den tysta outtalade men inom mig högt ringande frågan: Var ska vi fira jul i år?
Bara den frågan inom mig skapade ångestkänslor, jag visste att jag inte kunde göra någon nöjd.
Mina bonusbarn ville fira jul med sina släktingar i Göteborg, jags kände å andra sidan av min mors starka, starka önskan att vi skulle fira jul hemma hos dem, denna emotionella dragkamp var oerhört tärande och jobbig för mig att hantera, den var dessutom omöjlig att lösa, hur skulle jag göra det?
Jag hade ingen aning om hur vi skulle kunna lösa denna situation och jag var inte kapabel att prata om den på ett vuxet sätt, vi gjorde absolut våra trevande försök med varken min fru eller jag hade inte kunskapen, självkontrollen eller perspektivtagandet för att kunna lösa detta, så vi levde i denna dragkamp kring jul och även semester under ca 10 års tid.
Hur skulle vi ha kunnat bygga vår egen tradition kring julafton?
Om vi hade haft kännedom om de 5 utmaningarna och i synnerhet om denna utmaning så hade vi nog kunnat förklara för alla inblandade att vi hade behövt stöd i att forma vår egen familjekultur och kanske fått hjälp att forma julen på det sätt vi ville ha den.
3 – Familjekulturen kopplat till olika religiösa, etniska och klassmässiga bakgrunder som finns i bonusfamiljen.
Vilken bakgrund har era ursprungsfamiljer? Vilka religiösa traditioner? Vilka starka värderingar kring pengar, politik m.m
Eget exempel på detta i bonusfamiljen:
Min fru kommer från en familj som har en stark förankring i Pingstkyrkan och den kultur som råder där och jag kommer från en familj med en liknande frireligiös bakgrund men med starka inslag av yoga, zonterapi och vegansk mat.
För den som inte är insatt i Pingstkyrkans värld eller i Yogans värld kanske inte detta ser ut att vara någon större grogrund för möjliga konflikter, men inom pingstkyrkans värld så har av vissa personer yoga ansetts som något farligt, någonting som är andligt farligt och vilseledande.
Våra olika bakgrunder har under åren slipats samman, vi har krockat med varandra och tillsammans bildat någonting nytt, något som vi kallar vårt.
Vi har själva inte märkt hur denna förändring gått till, men kan ibland känna av den i samtal med våra ursprungsfamiljer och jag kan tänka mig att de känner av att vi till viss del ändrat några av våra värderingar.
Hur jobbar jag som coach för att hantera denna utmaning i bonusfamiljer?
Nivå 1 – Utbildning
– Jag utbildar bonusfamiljerna i de 5 utmaningarna och dess konsekvenser
Nivå 2 – Interpersonella kunskaper
– Coacha och vägleda personerna att kommunicera på ett bra sätt med varandra och kunna sätta sig in i varandras olika perspektiv
Nivå 3 – Intrapersonell coaching
– Jobba med individuella utmaningar, trauman och sår hos de olika individerna i bonusfamiljen
OBS: Utmaningen baseras på Patricia L Papernows forskning kring bonusfamiljer
Åhh vad skönt, vi hade äntligen haft familjeråd och kommit fram till regler för oss i familjen. Vi skulle från och med nu ta undan våra skor från hallgolvet och ställa dem i skoställen, tvätten skulle vi lägga vi på rätt plats i de färgkodade tvättkorgarna och inga smulor på bordet.
Skönt nu skulle jag äntligen kunna få lite lugn och ro i min själ och kunna andas när jag kom hem efter en lång arbetsdag.
Yttre ordning …
Jag gick av bussen, klockan var 20:15 denna regniga novemberdag och jag kände för första gången på länge en frid i själen när jag gick den lilla stigen från busshållplatsen upp till huset där vi bodde, nu skulle jag mötas av en hall, ett badrum och ett kök i ordning.
Det var som om att den yttre ordningen hade blivit allt viktigare och viktigare för mig i bonusfamiljen jämfört med när jag bodde själv i min ungkarlslägenhet. Jag tror det berodde på att ordningen inom mig var i splittrad och oharmonisk och harmonin mellan oss i familjen var i definitivt oharmonisk så därför var det extra skönt att få ordning någonstans.
Skönt att börja denna nya harmoni och ordning med hallen, köket och badrummet som var våra gemensamma ytor där vi alla skötte basbehoven, det var en mycket bra början.
Jag tryckte ned handtaget och möttes av … SKOR I OORDNING … vad var detta, det var som om skorna tryckte en kniv in i bröstet på mig.
Hade vi inte kommit överens om att skapa ordning i går?????
Jag hörde min fru vissla inne i köket medans hon förberedde kvällsfikat, hur var det möjligt? Varför hade hon inte styrt upp det här med skorna i hallen, vi hade ju kommit överens om det igår?
Jag kände att det var så förbannat slappt och lamt agerat av henne, här behövde någon kliva fram och dra en gräns, sa eller snarare skrek en inre röst inom mig.
Jag svalde dock min ilska som nu blev till en klump i halsen och en sten i magen, jag gick in på toaletten för att skapa mig betänketid och andrum och där inne möttes jag av två handdukar på golvet och träningskläder som låg slängda framför tvättmaskinen … jag såg blixtrar för min inre syn …
… nä nu #€€#€#€#€!!!! Nu fick det vara nog.
Jag skrek med arg ton inifrån badrummet, vems träningskläder ligger på golvet här i badrummet?
Det blev helt tyst i köket, visslingen tystnade, köks slamret tystnad och jag hörde en tyst röst säga, gå och ta hand om din tvätt …
En arg, tyst, sårad, skamsen tonåring mötte mig i badrumsdörren utan ett ord och gick in i badrummet och la sina träningskläder i ”fel” tvättkorg för att sedan ordlöst gå upp på sitt rum.
Min fru mötte mig i hallen med en tom och ledsen blick när hon gick förbi mig upp till övervåningen för att ”trösta” tonåringen … jag kokade nu ännu mer, varför skulle alltid jag vara ”the bad guy”?
Om hon bara kunde dra upp en enda gräns i hela sitt liv så skulle jag slippa stå här med Svarte Petter i handen och alltid få skulden för allting.
Föräldrarollerna polariseras i en Bonusfamilj
Som ni kan läsa i exemplet så har denna bonusfamilj i ett familjeråd bestämt sig för nya regler i hemmet och detta ser bonusföräldern fram emot extra mycket, men när bonusföräldern kommer hem märker han att de nya reglerna inte följs.
Bonusföräldern känner sig då tvungen att vara den som följer upp reglerna eftersom den biologiska föräldern inte verkar göra det.
Bonusföräldern bygger upp och har troligen över tid samlat på sig en ansenlig mängd frustration som gör att han när han väl säger till uppfattas som starkt fientlig och allt annat än trygg och relationsbyggande av tonåringen.
Bonusförälderns agerande gör att han placerar sig uppe i den högra, ”diktatoriska” rutan, i föräldramatrisen.
Bonusföräldern placerar sig lätt i den övre högra rutan i sitt föräldraskap
Vad händer då med den biologiska mammans föräldraskap i denna situation?
Hon hör dörren öppnas och känner troligen en spänning i bröstet, just det reglerna som vi pratade om igår … har hennes barn skött sig? Har de följt reglerna de kom överens om?
Hon har troligen inte alls samma behov av dessa regler, hon har en mycket bredare bild av vad hennes barn behöver, vilket sorts hem de behöver.
Hon vet detta eftersom knutit an till dem som de flesta föräldrar gör och hon har följt dem sedan de vara bäbisar och känner dem utan och innan på ett mycket djupare plan.
Det vanliga i detta och i liknande exempel är att den biologiska föräldern blir extra skyddande, kärleksfull och kanske alltför tillåtande och möjligen slapp vad det gäller ordningsregler, vilket polariserar föräldraskapet i bonusfamiljen.
Bioföräldern placerar sig lätt i den nedre vänstra rutan i föräldramatrisen
Vad ska vi göra då istället?
Det Patricia L Papernow rekommenderar är att bioföräldern ska vara den som bär upp fastheten i föräldraskapet, men behåller värme och kärlek samt att bonusföräldern fokuserar på att bygga relation med bonusbarnen och låter bioföräldern vara den som upprätthåller överenskommelser och regler.
På sikt när relationen stärks med bonusbarnen kan bonusföräldern börja ta en fastare föräldraroll, men bara om relationen är trygg.
Om föräldrarna bildar ett team så kan de hjälpa varandra att röra sig från sina polariteter upp till den över vänstra rutan där det mest gynnsamma föräldraskapet utövas, eftersom barn behöver regler och rutiner och kärlek.
Hjälp varandra att gå från polariserat föräldraskap mot enat föräldraskap.
Några avslutande tips till Bonuspar
Låt bonusföräldern bygga relation istället för att upprätthålla regler
Skapa 1-1 tid med dina bonusbarn som de tycker är rolig (Basket, Hockeymatch, Baka, spela spel)
Acceptera att vissa barn kommer vara mer tillgängliga än andra
Fundera på din roll, vad vill du vara? (Viktig vuxen, Supporter)
Diktatoriskt föräldraskap är nästan alltid toxiskt, skippa det.
Framgångsrika bonuspar arbetar som ett team, Bonusföräldern har påverkan MEN föräldern har sista ordet vad gäller barnet.
Idag skulle du fyllt 112 år, du föddes in i soldatsläkten Krantz.
Din mamma fick dig utan att vara gift och i sammhällets ögon kallades du då oäkting, men du var inte oäkta på något sätt du var äkta, varm och full av kärlek.
I din familjs ögon var du helt och fullt äkta och sitter i mitten av denna släktbild i armkrok med din morfar, som var en varm och vänlig man.
Du träffade som ung kvinna en ung man vid namn Lars Olsson och ni skrev kärleksbrev till varandra, ni svärmade för varandra och ni tog ett beslut om en framtid tillsammans.
Du blev bondmora på Tjärnberg, skaffade barn och levde, kämpade och skrattade.
Du skapade en varm stämning kring dig själv, en stämning jag fick vara en del av och det vill jag tacka dig för.
Du var varmt troende och sa ofta till mig orden ”här är jag, sänd mig” jag förstod inte riktigt vad som menades, men ditt tonfall och din värme kände jag, jag älskar dig❤️
Min älskade mamma föddes den 24 februari 1944 i Bollstabruk som ligger i Ångermanland.
Hon föddes in i det hem som formats av hennes föräldrar Inez 29 år och Per-Erik 34 år, men det skulle visa sig att mammas uppväxtmiljö inte var trygg, hon fick inte möjlighet att knyta an till sina föräldrar på det trygga sätt som varje barn egentligen borde få, men mer om det lite längre fram i detta inlägg.
Hur såg det svenska samhället ut när min mamma föddes?
I Sverige började Folkhemmet byggas under sloganen, ”Ett hem för hela folket, som präglas av samförstånd och jämlikhet”.
Sverige skulle bli ett hem för alla, ett folkhem där staten ansvarade för att vanliga människor skulle kunna få leva i en social och ekonomisk trygghet.
Efter andra världskriget var Sveriges industrier intakta och vi fick på så sätt ett försprång gentemot andra länder och vi kunde bygga upp vår rikedom och även vår möjlighet att hjälpa medborgarna och vara att solidariska mot varandra.
Det infördes ett antal reformer efter andra världskriget som exempelvis
Allmänt barnbidrag 1948
Religionsfrihet blir lagstadgat 1952
1956 utökas den sociala hjälpen mycket med olika typer av försörjningsstöd
1960 införs allmän tjänstepension
1971 införs individuell inkomstbeskattning och inte beskattning av familjer.
Alla dessa saker sammantaget ökade vårt individuella oberoende och troligen avståndet gentemot den stora familjen och religionen.
Tanken var att du inte ska behöva ha en familj för att överleva, du skulle heller inte behöva tillhöra en viss religion för att få hjälp i svåra tider.
Sveriges befolkning blev i och med dessa reformer sakta men säkert mer beroende av staten och mindre beroende av religion och familj.
Spekulationsdags – Hur påverkade detta samhälle min mamma och i förlängningen mig?
Det är i detta efterkrigssamhälle som min mamma växer upp och formas och senare formar den familj som jag växer upp i och jag får med mig folkhemmets värderingar som en självklarhet blandat med den frikyrkas tankar och tankegods som min mor föds in i.
Hur påverkad är jag idag av den tidens strömningar?
Jag känner själv att jag har en känsla av att allt löser sig, jag kommer att få hjälp av staten, och när jag dör kommer jag till himlen och får träffa alla mina nära och kära, det är en trygg miljö där inget ont kan hända.
Hur såg Mammas uppväxtmiljö ut?
Tillbaka till Ångermanland och det 1950 tal där min mamma växer upp hos sin mormor Elin.
Elin var vid min mors födelse starkt påverkad av det som hade hänt i hennes liv några år tidigare då både hennes man hade förolyckats en solig maj-dag 1938 samt hennes dotters kaosartade familjeliv.
Inez blev, på idag grunder höljda i dunkel, utesluten från den Pingstkyrka där hennes pappa var medlem nr 1 och hennes mamma Elin var medlem nr 2. Inez gick också igenom en traumatisk och uppslitande skilsmässa som möjligen innehöll våld och otrohet.
Mormor Elin tog som en god Pingstvän, medmänniska och mamma självklart hand om Inez lilla dotter Margaretha, trots sin egen sorg och pengamässiga fattigdom.
Margaretha följde med mormor Elin till Bollstabruks pingstkyrka och gick där i söndagsskola, sjöng i körer samt deltog på diverse olika ungdomsläger, hon lät sitt hår växa långt och hade hatt precis som reglerna i Pingstkyrkan då sade.
Margaretha hade även stor trygghet i sina kusiners familj, Wikströms, pingstvänner även de som bodde i den lilla byn Stigsjö.
I Stigsjö kallades Margaretha för ”Mormors Margaretha” och här spenderade Margaretha och Elin en hel del tid och Margaretha byggde starka band med sina kusiner.
Parallellt med vardagen hos Elin så hade hon också sin kärnfamilj i närheten, de bodde i huset strax ovanför Elin.
De bodde nära varandra i kilometer men inom Margaretha kändes det som att de var flera mil mellan henne och hennes kärnfamilj, fick hon vara med? Det var en fråga som ständigt ekade inom Margaretha.
Separationen från sin kärnfamilj påverkade Margaretha dagligen eftersom hon djupt inne i sin sin själ inte visste om hon var välkommen eller om hon var till besvär.
Hon kände sig fel, i vägen och utanför familjegemenskapen och detta byggde upp en stark känsla av utanförskap i Margaretha.
Samtidigt hade hon hos sin mamma Inez sina älskade syskon, sin 5 år äldre bror och sina 8 och 9 år äldre systrar som var en slags trygghet. Hennes systrar påverkade henne åt ett annat håll än pingstkyrkans, nämligen åt frihetens, tjuvrökningens och det fria levernets håll.
Det levernet kunde inte helt enkelt fogas in i pingstkyrkans snäva regelverk och det blev som en fristad för Margaretha.
Spekulationsdags: Hur påverkade detta mamma och i förlängningen mig?
Jag tror att Margaretha upplevde en dubbelhet och ambivalens, en känsla av att inte riktigt höra hemma i pingstvärlden, men inte heller i ”den andra världen”.
Hur påverkade denna dubbelhet henne, hur påverkade denna rotlöshet henne och hur kom den sen att påverka mig?
Jag har alltid känt en dubbelhet, en rotlöshet och en känsla av att inte riktigt höra hemma, kan den känslan möjligen vara influerad från dessa händelser?
Att växa upp utan sin far
Margareta växte upp utan någon kontakt med sin far, eftersom han lämnade familjen när Margaretha vara 2 månader.
Margarethas far kom tillbaks till Bollstabruk på besök en enda gång och det var en regnig höstdag 1961. Erik kom för att visa upp sin nya familj för sin pappa som bodde kvar i byn och hade god kontakt med hans tidigare fru och barn.
Margaretha var denna tid 17 år och hade inte fått information om att han skulle komma på besök och fadern bemödade sig inte heller att komma ned till Margaretha och Elin, men det gjorde istället Eriks näst yngste son och Margarethas dittills okända halvbror, Kjell, som vid denna tidpunkt var 10 år gammal.
Margaretha ville absolut INTE träffa sin far som var en total främling för henne, men hon kunde heller inte motstå den 10 årige pojkens charm och rättframhet utan följde tillslut med upp till herrgården.
Väl i herrgården möttes Margaretha av en avvaktande tystnad och hon mötte också upp med tystnad. Snabbt kände hon hur hon byggde vidare och cementerade den mur som hon byggt i hela sitt liv och kanske byggdes nu muren från båda håll?
Muren skyddade Margarethas skadade självvärde från att bli ännu mer sårat och samtidigt som hon byggde muren byggde hon också på sin känsla av att vara utanför och oviktig.
Erik hade inte heller förmågan att säga vad han kände eller visa vad han kände. Erik gjorde kanske några stapplande försök, men det var för sent … det var för sent för dem att skapa någon form av närmare kontakt, det gick inte.
Spekulationsdags: Hur påverka detta trauma Mamma och i förlängningen mig?
Margarethas utanför-trauma kändes i varje fiber av hennes kropp under hela hennes liv, hennes trauma formades till en berättelse som hon berättade för sin omgivning om och om igen, denna berättelse befäste hennes emotionella utanförskap och min fundering här och nu är hur hennes trauma påverkade mig?
Jag kan själv ibland känna av ett ordlöst drama i mig där jag kan placera mig själv utanför en grupp. Jag funderar på om denna outsidersida är influerad och påverkad av hennes trauma, om jag har tagit över delar av hennes trauma och spelar dramat vidare?
Men mot bakgrund av mammas uppväxt så skapade mamma en fin och kärleksfull kärnfamilj
Som en motrörelse till min mammas egna otrygga uppväxt skapade mamma ett tryggt hem för mig att växa upp i. Mamma älskade mig förbehållslöst och jag älskade henne.
Mamma och jag
Jag är otroligt tacksam för att just du är min mamma, du har influerat mig så otroligt mycket och du är den bästa med mamma som finns.
Det bästa med dig var och är din kärlek, din omsorg och våra härliga skrattanfall, dessutom så lärde jag mig vikten av personlig utveckling av dig, du var Yogalärare och Zonterapeut samt mycket mer.
Du var och är också en fantastisk farmor för min älskade dotter Felicia
Tack mamma för allt, jag älskar dig
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
