29 – Att sluta cirklar

Jag sitter just nu på Borgberget i Segersta, ett berg som mina förfäder sedan flera 100 år tillbaka i tiden har besökt vid jämna tillfällen för att fira Gudstjänst(Gökotta), för att fika och även för att söka skydd på mot i inkräktare i forna tider och nu är jag här på denna plats och fikar och pratar med min far om äldre tider, nutid och lite om kommande tider och det känns som att cirklar sluts.

Farsan och jag fikar på Borgberget

Jag tror det är viktigt att sluta cirklar, att knyta an till sin historia och, som min far säger, ”jorda sig”. Jorda sig i vem man är och undersöka varifrån mina influenser kommer? Vilka platser var viktiga för mina släktingar? Vilka utsikter och vyer såg dem? Vilka ljud hörde de? Vilka sensationer och känslor bringade alla deras intryck fram hos dem?

Denna dag vandrade vi, jag och min far runt i denna trakt där min släkt och jag är djupt rotad sedan många hundra år och vi vandrade förbi en plats som jag inte besökt tidigare, på denna plats växte min farfars mor upp och hon influerade min farfar med värderingar, övertygelser och kärlek som sedan influerade min far, som sedan influerade mig, så i min värld slöts här en cirkel på något sätt.

Kristina Nilsdotters uppväxtplats, min farfars mor

Vi fortsatte vandringen förbi släktgårdar och svunna tider vävdes ihop med nutid och nutid med framtid i denna märkliga och magiska livsväv som vi alla lever i.

Vi kom förbi ännu en gård där min farmors morbror, Viktor, bodde med sin fru och deras fosterson

Vandringen gick mot sitt slut och vi slutade där vi började, på torpet som varit i släkten i många generationer, cirklar sluts och jag tror det är viktigt

28 – Vilken skön offerkofta …

Ibland blir jag less på alla flåshurtiga råd som folk skriver om i bloggar och på facebook samt berättar om i diverse poddar. Jag blir nog mest less på mina egna flåshurtiga råd, vem tror jag att jag är?

Låt mig bara va, låt mig bara leva/överleva

Igår hade jag en sådan dag, jag var låg på energi, kände att det mesta som jag gjort i livet bara var skräp och meningslöst, jag var som en kinkig treåring som gnällde och pep hela dagen eller en gammal gubbe som i bästa fall ser glaset som halvtomt.

I bakhuvudet surrande en vag tanke runt, det är väl nu jag borde använda alla mina kunskaper, allt som jag läst i mina hyllmeter av mentala träningsböcker, allt jag lärt mig under otroligt många kurser i personlig utveckling och allt jag kontinuerligt lär ut till andra i mina blogginlägg, men inte ens det kan jag, vilken fejk jag är …

Detta tänkande förstärkte såklart min mentala offerposition, Jag visste någonstans att jag hade de mentala verktygen för att bryta mitt tillstånd, men jag ville/orkade inte/sket i att använda dem …

Jag tyckte synd om mig själv …

Jag ville bli omhändertagen och klappad på, jag ville vara offret i dramatriangeln, den det är synd om, det lilla barnet. Offerkoftan var så olidligt skön.

Jag tror egentligen att jag behövde vila och känna att det är ok för mig att vila, att jag är ok även om jag inte presterar, producerar och är ”duktig”.

Hur kan jag på riktigt känna mig älskad, viktig och värdefull trots att jag gnäller, är irriterad och osmidig?

Michael l Hall, som är min lärare inom det kunskapsfält jag valt att förkovra mig inom, Neurosemantik, säger att vi människor är ”fallible” – felbara, men inte bara det vi är – ”Gloriously fallible” vilket betyder Härligt felbar.

Enligt SAOB (Svenska Akademins ordbok) betyder felbar bland annat:

”icke i fullgott skick, defekt, svaghet, skavank”

Jag kände mig 100% felbar igår, men absolut inte härligt felbar, vadå härligt felbar, jag blev provocerad av det löjliga tillägget, härligt😡 …

Vadå, Härligt felbar?

  • Härligt defekt?
  • Härligt svag?
  • Härliga skavanker?

Hur ska jag förhålla mig till detta?

Låt mig provprata/provtänka/provskriva …

Det börjar kanske med att jag först noterar mina svagheter, att jag upptäcker mina svagheter, skriver ned dem …

Vilka svagheter har jag?

Jag är rädd för konflikter, jag irriterar mig på folk som kör som idioter, jag svär ganska mycket, jag utger mig ibland för att vara frommare än vad jag faktiskt är, jag gillar inte människor som utnyttjar vårt svenska bidragssystem, jag gillar inte kaxigt beteende men jag vågar inte säga till. Jag kan se orättvisor men strunta i dem, jag är ganska egoistisk m.m

Kan jag acceptera mina svagheter? Kan jag på riktigt acceptera att jag har svagheter, defekter och skavanker?

Låt säga att jag på riktigt kan acceptera mina skavanker … är jag då härligt felbar?

Nja, jag är väl fortfarande bara felbar?

Kan jag klara av att älska mina skavanker?

Kan jag älska mig själv med mina defekter?

Det är nog här någonstans det blir viktigt att inse att jag inte ÄR det jag GÖR.

Kan det vara så att …

Jag kan göra fel, utföra defekta beteenden, göra skavankinspirerade beteenden, men den jag på djupet är, min kärna, min identitet är så mycket mer, den del av mig som ÄR intakt från födsel till död är så mycket mer än någonting jag gör eller har gjort.

Hmm, Ja någonting i detta stämmer för mig, några strofer från min barndom gör sig plötsligt påminda när jag skriver detta och jag avslutar därför med en text jag hörde ofta i mina farföräldrars missionsförsamling i Segersta …

Lukas 12:7 – ”… Och på er är till och med hårstråna räknade. Oroa er alltså inte! Ni är mer värda för Gud än alla sparvar tillsammans.”

26 – Jason och jag pratar om Metamodellen

Vill du veta mer om Metamodellen?

Vill du lära dig ett verktyg för kritiskt tänkande?

Vill minimera missförstånd och skapa och hela relationer?

Kolla in denna film där jag och Jason Schneider pratar om Metamodellen …

Här kan du läsa mer om metamodellen i mina tidigare blogginlägg

  1. Metamodellen och att utelämna och fokusera
  2. Metamodellen och att förvränga och fantisera
  3. Metamodellen att generalisera

Lycka till med att kommunicera klart och undvika missförstånd

25 – Snart händer det …

Ni som följt mina blogginlägg vet att jag har skrivit om ditt och mitt unika sätt att tolka världen, vårt navigationsinstrument eller vår karta av verkligheten.

Jag har också skrivit om frågemodellen som togs fram av Richard Bandler och John Grinder på 70-talet när de studerade, iakttog och modellerade Virginia Satir (Familjeterapins moder) och Fritz Perls(Gestaltterapins fader) och deras sätt att ställa frågor, kommunicera och facilitera förändring hos människor.

Jag har skrivit om meta-modellen i följande blogginlägg

  1. Metamodellen och att utelämna och fokusera
  2. Metamodellen och att förvränga och fantisera
  3. Metamodellen att generalisera

Jag har haft äran att den 29 maj intervjua Jason Schneider, grundare av Perception Academy och en av ledarna inom NeuroSemantics kring hans tankar om Metamodellen.

Det blev en 38 minuter lång diskussion som kommer att läggas i morgon kväll 17:30.

Här kommer en kort teaser av vad som komma skall 🙂

2 – Den autentiska kommunikationen

Jag har ibland haft svårt att acceptera hur livet är här och nu … jag borde ha massor av nära vänner, jag borde vara super-vältränad, jag borde ha en fantastiskt fungerande familj där alla älskar varandra och är glada hela tiden.

När jag jämför mina två bilder och ser att det inte är så som jag vill, eller så som det borde enligt mina inlärda regler, då börjar jag lätt leta efter någon att skylla på, en syndabock.

Tidigare hittade jag ofta syndabockar, jag tyckte det var andras fel att jag mådde dåligt, andras fel att jag inte trivdes … hur kunde någon vara så elak mot snälla lilla mig?

Visst det kan vara skönt att skylla på andra och slippa se sitt eget ansvar, men i längden är det inte skönt, i längden tär det på kropp och själ.

Jag har sedan 2012 gått en massa kurser i personlig utveckling, terapi och coaching och tack och lov hittar jag numera färre och färre syndabockar och mer och mer ser jag mitt ansvar och en av de bästa metoderna för att bryta syndabocks-draman och istället ta ansvar är Virginia Satirs 5 friheter.

Frihet 1

”Friheten att se och höra det som finns här och nu, istället för det som borde finnas, fanns eller kommer att finnas.

Min tolkning av frihet 1: När jag känner mitt självvärde och det är självklart, kan jag också se andras värde, andras tillkortakommanden och försök att överleva i den här världen, jag kan ta ett mentalt kliv tillbaka och betrakta det som är nu, och bryta mig fri från mitt skapade drama.

Frihet 2

Friheten att känna vad man känner, istället för vad man borde känna”

Min tolkning av frihet 2: Så fort ordet ”borde” finns med i mitt sinne, tänker jag att det pekar på en regel som jag lärt mig av mina viktiga vuxna i min barndom. Jag borde vara glad på julafton, jag borde älska faster Rut, jag borde gilla samtalen med Nisse, jag kanske initialt lurar mig själv att jag känner så, men så hör jag en liten röst inombords eller förnimmer en känsla som säger något annat, frihet 2 handlar om att ta fram den känslan i förgrunden och känna den.

Frihet 3

”Friheten att säga vad man tänker och känner, istället för det man borde tänka och känna.”

Min tolkning av frihet 3: När jag använt frihet 1 och 2 i mitt sinne kanske jag vågar säga detta högt, provprata, sätta ord på tankar och känslor som tidigare varit ordlösa, osagda, dolda. Tänk vilken frihet att mina tankar och känslor får ta gestalt i det yttre, kanske skrivas ned och förfinas. Min erfarenhet är att om en känsla får ord, får den också vingar, den blir lättare och mindre laddad, mindre dramatisk.

Frihet 4

”Friheten att begära vad man behöver, i stället för att alltid vänta på tillåtelse”

Min tolkning av frihet 4: Jag har på senare tid upptäckt att jag har haft ett ”förbud” inom mig att vila mitt på dagen, det har jag troligen lärt mig i min ursprunsfamilj. På något sätt så tolkade min 8-10 åriga version av mig själv att det är förbjudet och jag har använt den regeln fram tills idag vilket gjort att jag ibland smugit undan och snott åt mig tid för vila och bara försvunnit från vardagliga göromål som diskning, städning och matlagning … nu har jag lärt mig att använda frihet 4 och köpa mig den tiden, skönt?

Frihet 5

”Friheten att ta risker för egen del, istället för att välja att vara trygg och aldrig sätta båten i gungning”

Min tolkning av frihet 5: Att använda de 5 friheterna är i sig en risk för egen del.

Tänk om jag lever i en destruktiv familj som har ett konstant pågående drama, dramat har blivit det normala, men jag låtsas som om allt är bra och nu helt plösligt, som i kejsarens nya kläder, ser jag det som är … det är att ta en risk, att utmana status quo, att se det som ÄR, är inte helt lätt alla gånger.

Tänk om jag känner att jag inte gillar min brorson, jag ogillar min brorson, men jag MÅSTE gilla honom. Nu tar jag en risk och känner på känslan, jag kanske skriver ned känslan, sätter ord på den … jag tror att när den känslan jag har får finnas så träder mer känslor fram, motpolen kanske träder fram, hela människan kanske träder fram om jag tar denna risk.

Tänk om jag ber om mer tid för att förbereda projektet, om jag skjuter på deadline eller önskar avboka träffen med min kompis för att jag är trött och vill vila eller vara med min fru. Vad behöver jag nu? Är det en tillåten fråga för mig? Vågar jag ställa den? Det är en frihet att be om det jag behöver.

Fundera gärna på hur du kan använda de 5 friheterna i ditt liv.

Om du vill veta ännu mer om Virginia Satirs metoder kan du läsa mitt förra blogginlägg

1 – Vilken kommunikationsstil väljer du egentligen?

(Jag fick frågan av en nära vän för en tid sedan)

Vadå kommunikationsstil? Jag pratar, thats it!!

– Jo, jag förstår att du pratar, men hur pratar du? Vilket tonfall har du, vilket kroppsspråk, vilken inre kommunikation har du?

– ja, det beror väl på situation och person, eller hur? … sa jag irriterat

På det sättet kommunicerar jag inte när jag är bekväm, känner mig omtyckt, betydelsefull, kompetent och är i kontakt med mitt självvärde, då har jag oftast ett helt annat sätt att kommunicera som genererar bra resultat och goda relationer.

Så vad händer egentligen när jag är triggad av någonting, när jag INTE känner mig omtyckt? När jag INTE känner mig betydelsefull och kompetent, vad händer när jag inte är i kontakt med mitt självvärde?

Enligt Virginia Satir så hemfaller vi i stressade och ”hotfulla” situationer till att kommunicera på 4 olika sätt för att skydda vårt självvärde och skydda oss själva.

1. Jag får tunnelseende och beskyller den andre personen för att vara dum i huvudet och jag ser bara mitt perspektiv i situationen, detta märks i mitt tonfall, kroppsspråk och ordval

2. Jag blir rädd och försiktig och räknar snabbt bort mitt eget perspektiv från situationen och går in i och förstår den andre och situationen och blir glad direkt när den är glad.

3. Jag blir kall och kylig och näst intill robot-lik och räknar bort mitt eget och den andres perspektiv och ser endast till situationen.

4. Jag flyr från situationen, jag tänker bort mig själv och den andres perspektiv och börjar med avledande manövrar och kanske blir ”klassens clown”

Det Virginia menar att vi människor ska träna på är att vara kvar i situationen och ta vårt eget perspektiv på allvar, ta den andres perspektiv på allvar och detta kallar Virginia för att vara kongruent. (Mer om detta i nästa blogginlägg)

Jag känner igen mig i alla dessa stilar och har använt mig av 1 och 2 mest i mitt liv, vilken av kommunikationsstilarna känner du igen dig mest i och vad får det för konsekvenser när du kommunicerar på detta sätt?

Om du är mer nyfiken på Viriginia Satir och hennes metoder läs nästa blogginlägg