När jag inte vill bli bättre – jag vill bara få vara
Det finns dagar då jag scrollar förbi det ena inlägget efter det andra.
”Såhär sätter du gränser med kraft.”
”Därför måste du släppa taget om det som inte gynnar dig.”
”5 saker du aldrig ska göra om du vill utvecklas.”
Och jag känner bara – snälla, låt mig vara.
Jag vet att mycket av det där är klokt. Att det ofta är välmenande och kan inspirera. Men vissa dagar är det inte inspiration jag längtar efter. Det är vila. Tillåtelse. En famn av acceptans.
Jag vill inte utvecklas. Jag vill inte vara produktiv. Jag vill inte ens ”agera i linje med mina värderingar”. Jag vill bara få finnas till – utan krav, utan riktning, utan förbättringsagenda.
Jag vill sitta på golvet och stirra ut i luften. Jag vill känna att det är okej att inte orka. Jag vill vara människa, inte ett projekt.
Och vet du – ibland är det där det mest läkande vi kan göra. Att sluta försöka bli någon annan, och istället möta oss själva som vi är. Trötta. Lite tilltufsade. Mjuka inifrån. Mänskliga.
Så om du också känner dig trött på alla uppmaningar, råd och självhjälpsbudskap – kanske är det inte du som tappat bort dig. Kanske har du snarare hittat något riktigt viktigt.
Rätten att bara vara.