fbpx

33 – Kognitiva förvrängningar – Övergeneralisering

En person som jag känner väl berättade om när han var på tonårsdisco när han gick i 8:an.

Det var en kall decemberdag 1986 och personen jag känner och hans bästa kompis närmade sig högstadieskolans gymnastikhall där discot anordnades, ju närmare de kom discot desto mer spänd blev han i sin kropp, hans andning blev allt ytligare och intelligensen blev sämre och sämre …

När de gick in genom dörrarna såg han henne direkt … där var hon … tjejen som han varit hemligt förälskad i sedan 3:an … han kände hur hans tunga blev torr i munnen och han fick en stark känsla av nervositet, han bara ville bara gå därifrån … men ändå inte

Han ville bjuda upp henne …

MEN han hade ju bjudit upp en tjej på förra discot och hon hade ju sagt NEJ, så det var ju ingen idé … nej, beslutet var fattat i hans inre:

– Ingen tjej vill dansa med honom någon gång eftersom han är ful

… och hon med stort H skulle ju definitivt säga nej, det visste han.

Övergeneralisering – Förhastad slutsats

Personen i exemplet använde sig av den kognitiva förvrängningen – Övergeneralisering eller som vi i Sverige säger dagligdags, han drog en förhastad slutsats.

En Övergenerealisering känns igen i fraser som …

  • Detta händer Alltid
  • Det går Aldrig
  • Du är Jämt så …

och den förhastade slutsatsen är baserad på väldigt få exempel och inga empiriska studier

Gold fish leaping from one bowl to another
Jump into conclusions

Vad är medicinen mot Övergeneraliseringar?

Perspektivtänkande

Hur sann är egentligen tanken att INGEN tjej skulle vilja dansa med honom NÅGON GÅNG? Hur många tjejer finns det i världen och hur stor är sannolikheten att ingen vill dansa med honom någon gång?

Skjut upp den förhastade slutsatsen

Innan du drar alla tjejer över en kam på detta vis, kanske du ska fråga några till om de vill dansa med dig, skaffa dig motbevis och skjut på så vis upp din förhastade slutsats

Tänk specifikt

Behöver han vara ful och behöver det vara så att ingen vill dansa med honom eftersom EN tjej tackat nej till att dansa med honom på ETT disco?

Kan han verkligen dra denna slutsats efter att ha frågat en tjej på ett disco när han var 14 år?

Sammanfattningsvis

Att bli nekad en dans på ett disco när man är 14 år betyder inte att man är ful och att ingen tjej någonsin vill dansa med en.

Att döma ut dig själv som ful och oattraktiv efter en nekad dans är ingen bra strategi använd mer specifikt tänkande och fler exempel innan du drar en slutsats kring någonting.

En fråga till dig som läser

Vilka förhastade slutsatser har du dragit i ditt liv?

OBS – Killen i exemplet är såklart jag och idag är jag gift, så det gick ju bra😊

32 – Kognitiva förvrängningar – Hemsk-tänkande

En man jag känner fick en ögoninfektion för en tid sedan, tankarna hos mannen började snurra runt i huvudet och det var inte positiva, rationella och genomtänkta tankar utan snarare negativa, uppförstorade och automatiska tankar.

Ögoninfektionen förstorades i mannens tankevärld upp och det uppdagades i hans fantasivärld att en dödlig sjukdom upptäckts och att han bara hade veckor kvar att leva, hans negativa tankar ledde till negativa känslor i kroppen och att han till slut satt apatiskt i köket och skrev på sitt testamente.

Visa källbilden

Vad hade egentligen hänt?

Mannen hade använt sig av Hemskt-tänkande eller Katastroftänkande och det kändes sant för mannen, men det som faktiskt hade hänt var att han hade ett svullet ögonlock …

(… och psst, en salva gjorde att svullnaden gick ned på en dag.)

Vad är lösningen på Hemskt-tänkande?

Det sätt vi tänker på leder till de känslor vi känner …

Utifrån det så hänger kvaliteten på dina tankar ihop med kvaliteten på ditt liv här och nu

Visa källbilden

Här kommer några tips på hur du kan tänka för att komma runt Hemsk-tänkande

Perspektivtänkande

Visst en ögoninflammation kanske kan vara ett tecken på en allvarlig sjukdom, men det kan också vara endast en ögoninflammation, hur många av alla ögoninflammationer i världen är endast en ögoninflammation och hur många leder till döden inom ett par veckor?

Tänk logiskt och i perspektiv och överväg om det finns mindre dramatiska förklaringar av det som hänt.

Väg de “bevis” du har

Har du tillräcklig information för att dra den slutsats du dragit utifrån ditt Hemskt-tänkande, finns det bevis som motsäger den katastrof som du tänkt dig in i?

Fokusera på vad du kan göra nu

Vad kan du göra för att ta hand om din ögoninflammation, vilka kan du söka hjälp hos? Du skapar en annan känsla i kroppen när du fokuserar på vad du kan göra nu och gör det.

Vi människor är duktiga på att förutspå framtiden och ibland har vi lite väl livlig och katastrofinspirerad fantasi för vårt eget bästa.

Lycka till med att tänka i perspektiv, se vilka “bevis” du faktiskt har för din katastrof-tanke och fokusera på vad du faktiskt kan göra nu.

Obs mannen i exemplet är jag 😊

31 – Hur tänker du? Är du dum i huvudet?

Det är lätt hänt att ibland tycka att någon är dum i huvudet och ställa sig frågor som: Hur kan man tänka si, Hur tänker karln? Hur tänker hon?, Det är ju helt feltänkt och sjukt …

Fråga till dig som läser:

Har du någonsin tyckt att någon tänker helt galet och fel?

Jag har tänkt så ...

Jag har tyckt att personer tänker helt galet många gånger i mitt liv, detta trots att jag gått mängder av personlighetsutvecklande kurser och utbildningar där jag fått lära mig att det finns en positiv intention bakom varje beteende.

Skillnaden som gör stor skillnad för mig idag är att jag kommer på mig själv i ett tidigare skede och inte låter dessa fraser bli min sanning.

Jag landar numera allt oftare i sanningen och förståelsen att:

“Det är aldrig du som person som är fel, sjuk eller feltänkt, det är bara din ”karta” som behöver uppdateras.”

Att ha kognitivt fel

Ibland hemfaller vi människor till ett tänkande som inte hör hemma i ett vuxet och rationellt sätt att tänka utan mer hör hemma i barndomen.

Abraham Maslow menade att vi människor ibland har “kognitivt fel”, vi tänker helt enkelt fel ibland.

En person som studerade “feltänk” på djupet var Aaron Beck som på -60 talet studerade kognitiva förvrängningar och jag tänker under några bloggavsnitt skriva om dessa kognitiva förvrängningar och hur du och jag kan komma runt dem, uppdatera vårt tänkande och “tänka rätt”.

jag börjar i detta inlägg med en översikt över några kognitiva förvrängningar.

Kognitiva förvrängningar

Emotionellt tänkande

Det är ett tänkande där det du känner är sanningen. Du påverkas så starkt av det du känner i din kropp att du tar din känsla som ett bevis och en objektiv sanning. Vad du än känner så är det sant och du behöver inga empiriska fakta som bevis, din känsla räcker.

Övergeneralisering

Det är ett tänkande där en eller två händelser gör att du blixtsnabbt skapar en generell regel som säger att detta händer alltid, aldrig, hela tiden, överallt. Du drar helt enkelt en förhastad slutsats.

Allt eller inget tänkande

Du har tänker här i polariteter, du tänker i termer av antingen är det bra eller så är det dåligt, antingen är personen snäll eller så är personen dum. Gränslandet mellan bra/dålig, snäll/dum finns inte.

Etikett-tänkande

Du sätter etiketter på dig själv eller andra, som exempelvis: jag är misslyckad, jag är ful, jag är dum, han är knäpp, han är rasist, hon är galen.

När du sätter dessa etiketter på dig själv och andra har du definierat och fryst in en person i en etikett baserat på enormt bristfällig och förvrängd information.

Skyller på tänkande

Vi lägger skuld och skam på en person genom att skylla på att det är den personen som gör att vi mår som vi mår just nu.

“Du får mig att känna mig liten och korkad”

Tankeläsning

Jag vet vad du tänker just nu och jag gillar det inte, skärp dig …

Profet-tänkande

Jag vet hur det kommer gå när vi bjuder hem det där paret, han kommer bli full och prata om sitt tråkiga jobb och ni kommer prata om er kommande resa, så, Nej vi bjuder inte hem dem.

Personligt tänkande

Du kommer hem från jobbet och tycker dig känna av en stämning och undrar direkt vad du gjort och frågar …

– Vad har jag gjort som gör att du inte mår bra?

– Du har inte gjort någonting …

– Men det måste jag ha gjort annars skulle du ju inte må så här dåligt, det vet jag, Vad har jag gjort?

Hemskt-tänkande

Något har hänt och du tänker att nu kommer allt gå åt helvete för mig, det finns absolut ingen ljusning i slutet av tunneln.

Du ser allt i svart och det finns inget hopp alls i detta tänkande.

Borde-tänkande

Jag borde träna mer, du borde vara snällare mot mig, jag borde vara mer social på jobbet, du borde faktiskt informera mig om vad som händer här.

Du har fastnat i ett kravfyllt tänkande

Omöjlighetstänkande

Det går aldrig att lösa det där problemet, vi har provat och det gick inte bra alls, det ÄR omöjligt.

Avfärdar-tänkande

Någon kanske svarar an på ditt ovan nämnda omöjlighetstänkande:

– Ja men det gick ju faktiskt på det där andra företaget ..

– Ja, där ja, men det räknas ju inte.

Aaron T. Beck, looking at the first edition of his book Depression:... |  Download Scientific Diagram
Aaron Beck

“Om vårt tänkande kör fast genom skruvad symbolisk mening, ologiskt resonemang och felaktiga tolkningar, blir vi verkligt blinda och döva.”

A. Beck

30 – Utlösande faktorer och Gummiband

Jag kommer berätta och resonera om utlösande faktorer och gummiband i detta blogginlägg. Med utlösande faktorer menar jag triggers eller stimuli och ordet gummiband använder jag som en metafor för den mekanism som ibland slungar oss människor tillbaka till tidigare händelser i våra liv, tidigare händelser i våra respektive uppväxter, rakt in i din och min inlärningshistorik.

Jag kommer prova att sätta ord på hur utlösande faktorer och gummiband kan ta gestalt en helt vanlig dag i Hässelbystrand och mer specifikt inom mig.

Vad är en utlösande faktor?

Vad är en utlösande faktor, stimuli eller trigger? Ja det är någonting som händer i stunden som jag har kopplat ihop, förknippat och associerat med någonting annat. En utlösande faktor är som on-knappen på en apparat. Dina eventuella barn, dina närmaste kompisar, dina nära och kära vet troligen vad du har för on-knappar, vad du går igång på.

Du vet troligen vad dina vänner har för on-knappar, om du gör på ett visst sätt så vet du att du kommer få se en viss respons hos din kompis.

Vetenskapsmannen Ivan Pavlov studerade och utförde psykologiska experiment kopplat till on-knappar/stimuli och respons.

Pavlov serverade sina hundar mat samtidigt som han ringde i en liten klocka, han upprepade denna procedur så många gånger att hundarna till slut förknippade den ringande klockan med mat och började utsöndra saliv endast genom att höra den ringande klockan.

… eller var det hundarna som studerade pavlov 😊😊

SDR Therapy Community | OMG Pavlov! I Love Your Great Big FAIL!

Vad är Gummibandseffekten?

Gummibandseffekten är en metafor som säger att vi alla har viktiga formerande händelser i våra liv som vi tenderar att återkomma till gång på gång när någonting händer som påminner oss om dessa händelser. Det är som om vi har fäst ett mentalt gummiband vid dessa händelser, ett gummiband som vi spänt till bristningsgränsen och när vi stöter på en utlösande faktor så snärtar gummibandet iväg och tar oss tillbaka till händelsen och vi upplever den igen på ett omedvetet plan.

Gummibandseffekten är en process som ofta äger rum när vi är satta under stress och press. Vi kan då snabbt och på ett omedvetet sätt mentalt återvända till det känslomässiga tillstånd vi lärde oss att använda som barn för att hantera situationen vi tolkade som läskig och otäck. 

Inom Transaktionsanalys – TA antar man att det emotionella tillstånd som framträder i dessa situationer är det tillstånd som var funktionellt för oss som barn för klara av situationen.

Eget exempel

För att tydliggöra utlösande faktorer och gummibandseffekten och vad som kan hända så kommer här ett exempel från mitt eget liv.

Min frus son har kommunicerat med oss på ett vuxet sätt och varit jättetydlig med att han gärna vill att vi hör av oss innan vi kommer hem när vi har varit iväg på en semesterresa, eftersom han vill vara förberedd på saker som händer. Jag tycker det är en mycket bra och tydlig ram och denna ram har han med all önskvärd tydlighet förmedlat till oss, vi har hört och förstått den.

Till saken hör att jag och min fru är mycket mer spontana i våra ageranden och beteendemönster och gillar att “gå på känsla”. Vi vill vara fria och gillar inte att boxas in och styras på olika sätt, våra olikheter kan därför ofta orsaka diskussioner i vår vardag.

Våra diskussioner fungerar ibland som utlösande faktorer för mig. Utlösande faktorer som gör att jag då och då med ett spänt gummibands fart färdas rätt in i gamla barndomskänslor.

För en vecka sedan hände just detta, vi kom hem från en semesterresa och hade glömt att ringa och berätta detta, så när vi klev in i hemmet blev naturligtvis min frus son arg och irriterad på att vi inte hade ringt och meddelat vår hemkomst.

Detta resulterade i att jag gick och lade mig i min säng, surfandes på min mobil medans min fru och hennes son stängde dörren till köket, pratade, resonerade och löste situationen mellan dem på ett vuxet sätt, men jag …. jag slungades tillbaka i tiden.

Jag visste det inte medvetet där och då att jag slungades tillbaka i tiden, men omedvetet i min känsla slungades jag tillbaka i tid och rum och landade i mitt sovrum när jag var 6 år gammal och mina föräldrar bråkade som värst i köket på övervåningen.

De bråkiga föräldrarna

Som 6-åring var jag rädd, ledsen och kände mig utanför där jag låg i min säng kramades min lilla tyghund och väntade och väntade …

… Jag andades knappt, jag bara längtade tills mina föräldrar skulle sluta bråka så att allt kunde bli bra och lugnt igen så jag kunde komma fram och ha kul med dem.

Som 50-åring liggandes i min säng, surfandes på min mobil visste jag inte att allt detta hände inom mig. Jag visste bara att jag kände en massa känslor, men jag var som kidnappad, totalt oförmögen att sätta ord på mina känslor. Jag blev arg och inom mig gav jag dem skulden för att jag nu mådde som jag mådde.

Gummibandseffekten hade gjort att jag nu var som en 6-åring i en 50-årings kropp, jag hittade inga ord, jag bara kände, jag kände att jag ville fly. Jag sa att jag ville vara själv, jag gick upp till torget, åt en pizza, drack en öl och köpte en glass, sen gick jag en lång promenad och var borta i fyra timmar.

När jag kom hem var jag fortfarande på något plan 6 år gammal, fastlåst i mitt 6-åriga tänkande, kännande och agerande, somnade jag arg och tyst och vaknade i samma tillstånd

Nästa morgon åt jag och min fru frukost och hon som är skolad inom Transaktionsanalys – TA började fråga hur jag mådde, fråga om min känsla jag hade i kroppen och om jag kände igen den …. efter lång tystnad och tvekan sa jag att det gjorde jag nog, jag har känt denna känsla förut.

– (Min fru)Är det en “Ersättningskänsla”? Alltså en känsla som du känner istället för att känna det du egentligen känner?

– (Jag)Ja, det är det nog, jag känner igen denna känsla … men vad känner jag egentligen???

– (Min fru)Varifrån känner du igen denna känsla?

– (Jag)Jag tror den påminner om när mina föräldrar bråkade när jag var liten

– (Min fru)Vad känner din lille inre pojke, tror du?

Jag satt tyst en lång stund och kände hur känslorna började röra sig nere i magen och upp genom ryggraden och upp i mina ögon och till slut brast det för mig … jag grät, jag grät av rädsla och helt plötsligt fick den egentliga känslan ta plats, den egentliga känslan fick finnas och ta gestalt och det kändes oerhört skönt, frigörande och underbart att äntligen få känna det jag känner och inte det jag som 50-åring borde känna.

Terapeuter: Därför är det viktigt att du förlåter den som kränkt dig |  Hälsa | svenska.yle.fi

För mig var det som att sluta en energicirkel, det var som att fullborda någonting inom mig, min fru hade på ett mycket varsamt sätt guidat mig tillbaka till ursprungskänslan och jag kunde nu som 50 åring känna ursprungskänslan och låta den komma fram och släppa den.

Detta kan möjligen låta ologiskt för dig som läser, men vissa känslor som vi går omkring och känner dagligdags är ologiska och märkliga, därför att de inte är relevanta till situationen här och nu utan relevanta till en situation där och då i din levnadshistoria.

Min lärare och mentor, Michael L Hall PhD, brukar säga att det som händer inom oss inte är logiskt utan det är Psyko-logiskt dvs logiskt baserat på vår historia, vad vi varit med om, vår inlärningshistorik.

Några frågor till dig som läser att fundera kring

  • Vilka omotiverade/ej relevanta känslotillstånd brukar du ofta eller ibland hamna i?
    • Deprimerad?
    • Skyldig?
    • Nojjig?
    • Ensam?
    • Oroad?
  • Vilka vardagliga händelser kan utlösa en sådant känslotillstånd i dig?
  • Vilka händelser i din barndom återkommer du till ofta när du berättar om dig och din uppväxt? Vilka episoder har du varit med om där dina omotiverade/ej relevanta känslotillstånd var relevanta?
  • Vad kände du egentligen där och då, tror du?
    • Ledsen
    • Rädd
    • Arg
    • Glad
  • Prova att stanna upp när du blir triggad i vardagen in i ett sådant känslotillstånd känn efter om det du känner är relevant till situationen här och nu, eller om det hör till en situation i din barndom. Prova att känna den känsla du egentligen känner, acceptera den, sätt något ord på den, låt den ta plats

29 – Att sluta cirklar

Jag sitter just nu på Borgberget i Segersta, ett berg som mina förfäder sedan flera 100 år tillbaka i tiden har besökt vid jämna tillfällen för att fira Gudstjänst(Gökotta), för att fika och även för att söka skydd på mot i inkräktare i forna tider och nu är jag här på denna plats och fikar och pratar med min far om äldre tider, nutid och lite om kommande tider och det känns som att cirklar sluts.

Farsan och jag fikar på Borgberget

Jag tror det är viktigt att sluta cirklar, att knyta an till sin historia och, som min far säger, ”jorda sig”. Jorda sig i vem man är och undersöka varifrån mina influenser kommer? Vilka platser var viktiga för mina släktingar? Vilka utsikter och vyer såg dem? Vilka ljud hörde de? Vilka sensationer och känslor bringade alla deras intryck fram hos dem?

Denna dag vandrade vi, jag och min far runt i denna trakt där min släkt och jag är djupt rotad sedan många hundra år och vi vandrade förbi en plats som jag inte besökt tidigare, på denna plats växte min farfars mor upp och hon influerade min farfar med värderingar, övertygelser och kärlek som sedan influerade min far, som sedan influerade mig, så i min värld slöts här en cirkel på något sätt.

Kristina Nilsdotters uppväxtplats, min farfars mor

Vi fortsatte vandringen förbi släktgårdar och svunna tider vävdes ihop med nutid och nutid med framtid i denna märkliga och magiska livsväv som vi alla lever i.

Vi kom förbi ännu en gård där min farmors morbror, Viktor, bodde med sin fru och deras fosterson

Vandringen gick mot sitt slut och vi slutade där vi började, på torpet som varit i släkten i många generationer, cirklar sluts och jag tror det är viktigt

28 – Vilken skön offerkofta …

Ibland blir jag less på alla flåshurtiga råd som folk skriver om i bloggar och på facebook samt berättar om i diverse poddar. Jag blir nog mest less på mina egna flåshurtiga råd, vem tror jag att jag är?

Låt mig bara va, låt mig bara leva/överleva

Igår hade jag en sådan dag, jag var låg på energi, kände att det mesta som jag gjort i livet bara var skräp och meningslöst, jag var som en kinkig treåring som gnällde och pep hela dagen eller en gammal gubbe som i bästa fall ser glaset som halvtomt.

I bakhuvudet surrande en vag tanke runt, det är väl nu jag borde använda alla mina kunskaper, allt som jag läst i mina hyllmeter av mentala träningsböcker, allt jag lärt mig under otroligt många kurser i personlig utveckling och allt jag kontinuerligt lär ut till andra i mina blogginlägg, men inte ens det kan jag, vilken fejk jag är …

Detta tänkande förstärkte såklart min mentala offerposition, Jag visste någonstans att jag hade de mentala verktygen för att bryta mitt tillstånd, men jag ville/orkade inte/sket i att använda dem …

Jag tyckte synd om mig själv …

Jag ville bli omhändertagen och klappad på, jag ville vara offret i dramatriangeln, den det är synd om, det lilla barnet. Offerkoftan var så olidligt skön.

Jag tror egentligen att jag behövde vila och känna att det är ok för mig att vila, att jag är ok även om jag inte presterar, producerar och är ”duktig”.

Hur kan jag på riktigt känna mig älskad, viktig och värdefull trots att jag gnäller, är irriterad och osmidig?

Michael l Hall, som är min lärare inom det kunskapsfält jag valt att förkovra mig inom, Neurosemantik, säger att vi människor är ”fallible” – felbara, men inte bara det vi är – ”Gloriously fallible” vilket betyder Härligt felbar.

Enligt SAOB (Svenska Akademins ordbok) betyder felbar bland annat:

”icke i fullgott skick, defekt, svaghet, skavank”

Jag kände mig 100% felbar igår, men absolut inte härligt felbar, vadå härligt felbar, jag blev provocerad av det löjliga tillägget, härligt😡 …

Vadå, Härligt felbar?

  • Härligt defekt?
  • Härligt svag?
  • Härliga skavanker?

Hur ska jag förhålla mig till detta?

Låt mig provprata/provtänka/provskriva …

Det börjar kanske med att jag först noterar mina svagheter, att jag upptäcker mina svagheter, skriver ned dem …

Vilka svagheter har jag?

Jag är rädd för konflikter, jag irriterar mig på folk som kör som idioter, jag svär ganska mycket, jag utger mig ibland för att vara frommare än vad jag faktiskt är, jag gillar inte människor som utnyttjar vårt svenska bidragssystem, jag gillar inte kaxigt beteende men jag vågar inte säga till. Jag kan se orättvisor men strunta i dem, jag är ganska egoistisk m.m

Kan jag acceptera mina svagheter? Kan jag på riktigt acceptera att jag har svagheter, defekter och skavanker?

Låt säga att jag på riktigt kan acceptera mina skavanker … är jag då härligt felbar?

Nja, jag är väl fortfarande bara felbar?

Kan jag klara av att älska mina skavanker?

Kan jag älska mig själv med mina defekter?

Det är nog här någonstans det blir viktigt att inse att jag inte ÄR det jag GÖR.

Kan det vara så att …

Jag kan göra fel, utföra defekta beteenden, göra skavankinspirerade beteenden, men den jag på djupet är, min kärna, min identitet är så mycket mer, den del av mig som ÄR intakt från födsel till död är så mycket mer än någonting jag gör eller har gjort.

Hmm, Ja någonting i detta stämmer för mig, några strofer från min barndom gör sig plötsligt påminda när jag skriver detta och jag avslutar därför med en text jag hörde ofta i mina farföräldrars missionsförsamling i Segersta …

Lukas 12:7 – ”… Och på er är till och med hårstråna räknade. Oroa er alltså inte! Ni är mer värda för Gud än alla sparvar tillsammans.”

27 – Är du under-ansvarig? över-ansvarig? Eller …

Ansvar, vad är det?

Ansvar handlar om vår kraft och förmåga att svara an. Ansvaret för hur vi svarar an i tal och handling när någonting händer utanför oss och även att ta ansvar för det som händer inom oss i våra tankar och känslor.

Vi har alla förmågan att ta ansvar, men den tar sig uttryck på lite olika sätt för olika personer i olika situationer, den tankestilen ska vi utforska idag.

På engelska heter ansvar, “responsibility” och Michael L Hall PhD, som skrivit boken “Figuring out people”, brukar dela upp ordet i två delar, nämligen “Respons” och “Ability”. Michael menar att en av våra mest grundläggande förmågor är förmågan att ta ansvar – “respons – förmåga“, vi har förmågan att respondera genom att tala och agera, men också genom att tänka och att känna.

Responsability Skrivet På Blackboard Med Megafon-foton och fler bilder på  Affärsstrategi - iStock

Michael är också tydlig med att när vi är välbalanserade i vår förmåga att ta ansvar så är det faktiskt så att vi endast är ansvariga, “respons – able” för oss själva, våra egna tankar, känslor tal och beteende.

Vi är inte ansvariga för andras tankar, känslor, tal och beteende det ansvaret är deras.

Sen ska inte detta missförstås genom att vi sköter oss själva och skiter i andra, nej vi har ett ansvar för oss själva och ett relationsansvar gentemot andra.

Michael delar därför upp vårt ansvar i två delar:

  • 1. Ansvarig för
    • Oss själva
    • Vårt tänkande & kännande
    • Vårt sätt att tala och bete oss
Min kraftzon av tankar, känslor tal och beteende
  • 2. Ansvarig gentemot
    • Hur vi relaterar till andra
    • Hur vi pratar med andra människor
    • Hur vi bemöter andra människor
Våra kraftzoner och vårt gemensamma ansvar gentemot varandra

Ansvar, usch vad jobbigt

Ansvar är också ett ord som kan få vissa människor att rygga tillbaka, usch vad jobbigt med ansvar, nej det vill jag inte ha, jag vill vara en i fårskocken som blir ledd och omhändertagen.

Det kan vara så att du i din ungdom har fått tagit för mycket ansvar och associerat ordet och konceptet ansvar med någonting jobbigt, betungande och därför vill slappna av och omhändertagen, ibland är det väldigt skönt.

Bryt dig ur fårskocken! | Digital customer experience

Andra människor vill ha ansvar, de vill vara chef och ledare och gå i bräschen för ett projekt. De kanske har en inlärningshistorik där de fått mycket positiv förstärkning när de tagit ansvar.

Forskarna har hittat nyckeln till gott ledarskap! - Nya Ledarskapet

Vi människor har till stor del en dragning TILL ansvar eller IFRÅN ansvar beroende på vår inlärningshistorik.

Exempel

Min far växte upp på en bondgård i Hälsingland som enda barnet och fick tidigt en förväntan lagd på sina axlar …

– du skall ta över gården, pöjk.

När du får en sådan förväntan lagd på dig tidigt i ditt liv så kan ordet ansvar lätt laddas med överväldigande känslor, hur ska jag klara av detta? Jag kan väl inte ta hand om en gård själv, hur ska det gå till?

Min far släppte ansvaret till viss del när han flyttade till Stockholm, MEN han kände förväntan från sina föräldrar och denna förväntan drev honom att åka upp till Hälsingland var och varannan helg och hjälpa till, han målade hus, lade om tak, hjälpte till med slåtter, potatisodling m.m … förväntan från föräldrar drev honom till att ta ansvar, MEN tog han egentligen ansvar för sina tankar, känslor, tal och beteende?

Ibland kan vi blanda ihop ansvarig för och gentemot med skuld och dåligt samvete vilket leder till ett meta-tillstånd av skuldbelagt ansvar istället för hälsosamt ansvar.

Frågor för att utforska hur en person tänker kring ansvar

  • När du tänker på att ha och äga ansvar för något i ditt arbete eller ditt personliga liv vilka tankar, minnen och känslor dyker då upp?
  • Har någon någongång hållit dig ansvarig för något som gick fel som kändes väldigt negativt för dig?
  • Vilka positiva erfarenheter kan du minnas kring att någon anser dig som ansvarstagande?

Underansvarig

I denna delen av skalan tar du inte ansvar för vad du tänker, känner eller hur du talar och agerar utan du litar på att andra tar hand om dig.

När du är barn är detta sant, men när du växer upp så behöver du acceptera att du är ansvarig för dig och dina tankar, känslor, tal och beteende.

När vi agerar från denna del av skalan så tänker vi om oss själva att vi är beroende och behövande, vi känner oss som offer för andras sätt att tänka, känna och agera.

I förlängningen lägger vi över ansvaret för vår lycka i händerna på andra, på vänner, på regeringen.

Vi är underansvariga

Överansvarig

När du agerar från denna del av skalan så iklär du dig en omhändertagande roll, du gillar att lösa problem, andras problem, du är sympatisk och omvårdande.

Du har svårt att se vart ditt ansvar slutar och var andras börjar, den gränsen är luddig för dig och du har en tendens att kliva in och ta över andras ansvar.

När du agerar från denna del av skalan kan du lätt ta över andras problem, du litar inte på andras förmåga att klara av att respondera.

Om du är överansvarig gentemot dina barn, kan de utveckla förmågan att ta underansvar eftersom dessa tankestilar arbetar väl tillsammans.

Hälsosamt ansvarig

Den hälsosamma stilen är när du utvecklar en balans mellan ansvar för dig själv och gentemot andra. Att äga våra krafter att respondera dvs äga våra tankar, känslor, tal och beteende innebär att skapa en grund och en botten i oss själva, vi är centrerade och utvecklar en intern auktoritetskälla, dvs vi litar på oss själva och vårt omdöme. Detta är oerhört viktigt för att utveckla ett högt förtroende för oss själva, vilket i sin tur leder till att vi blir mer aktiva i att gå mot våra mål och vi blir också mer emotionellt vid liv.

Hur utvecklas denna tankestil?

Vi är inte kapabla att ta ansvar för oss själva när vi föds. Denna tankestil utvecklas allt eftersom att vi växer upp. Familj och kultur spelar en stor roll i vilken ansvars grad vi utvecklar när vi växer upp.

Traumatiska upplevelser kan spela en roll i hur vi utvecklar denna tankestil, vi kan gå in i en offerroll och vägra allt ansvar eller vi kan gå in i en roll av räddare och rädda världen.

Barn kan i vissa fall uppfostras till att ta ansvar för sina föräldrars känslor och om barnet köper detta så leder det till två negativa trossatser …

  1. Mitt värde ligger i min förmåga att agera för andra och göra dem nöjda
  2. Jag kommer endast att få andra att älska mig om jag tar hand om dem och blir ansvarig för dem

Frågor till dig som läser

Hur balanserar du på ansvarsskalan?

Tenderar du att rygga för ansvar eller tar du över andras ansvar eller lyckas du balansera?

För att utveckla hälsosamt ansvar rekommenderar jag att ni läser Per Heds inlägg där han går igenom övningen kraftzonen

26 – Jason och jag pratar om Metamodellen

Vill du veta mer om Metamodellen?

Vill du lära dig ett verktyg för kritiskt tänkande?

Vill minimera missförstånd och skapa och hela relationer?

Kolla in denna film där jag och Jason Schneider pratar om Metamodellen …

Här kan du läsa mer om metamodellen i mina tidigare blogginlägg

  1. Metamodellen och att utelämna och fokusera
  2. Metamodellen och att förvränga och fantisera
  3. Metamodellen att generalisera

Lycka till med att kommunicera klart och undvika missförstånd

25 – Snart händer det …

Ni som följt mina blogginlägg vet att jag har skrivit om ditt och mitt unika sätt att tolka världen, vårt navigationsinstrument eller vår karta av verkligheten.

Jag har också skrivit om frågemodellen som togs fram av Richard Bandler och John Grinder på 70-talet när de studerade, iakttog och modellerade Virginia Satir (Familjeterapins moder) och Fritz Perls(Gestaltterapins fader) och deras sätt att ställa frågor, kommunicera och facilitera förändring hos människor.

Jag har skrivit om meta-modellen i följande blogginlägg

  1. Metamodellen och att utelämna och fokusera
  2. Metamodellen och att förvränga och fantisera
  3. Metamodellen att generalisera

Jag har haft äran att den 29 maj intervjua Jason Schneider, grundare av Perception Academy och en av ledarna inom NeuroSemantics kring hans tankar om Metamodellen.

Det blev en 38 minuter lång diskussion som kommer att läggas i morgon kväll 17:30.

Här kommer en kort teaser av vad som komma skall 🙂

24 – Kiss, DeLaSoul och en fritidsgård?

Denna vecka vill jag prata och resonera kring en tankestil som handlar om vem vi fokuserar på, om det primärt är oss själva eller om vi först fokuserar på andras väl och ve.

Vad fokuserar du på när du agerar i din vardag? Vem lägger du ditt fokus på när du kommunicerar och interagerar dagligdags?

Tänker du primärt på vad DU tänker, känner och gör eller har du fokus på vad ANDRA tänker, känner och gör?

(Tilläggas ska som vanligt när jag skriver om tankestilar att de skiftar beroende på situation.)

Eget exempel – från min ungdomstid

När jag gick i gymnasiet så jobbade en av mina kompisar som fritidsledare och han ville att jag och en annan kompis skulle vara Discjockeys på ett ungdoms disco som fritidsgården skulle anordna.

Vi skulle underhålla fritidsgårdens ungdomar med bra, dansant musik som de gillade, vi antog uppdraget, vad kunde gå fel?

Min musiksmak var vid tillfället inte särskilt bred, jag gillade KISS och … ja, eller gillade är vid närmare eftertanke ett “understatement”, jag var fanatiskt besatt av KISS och bara KISS.

Är inte alla besatta av oss?

Min kompis hade en bredare musiksmak än vad jag hade, men vid denna tidpunkt hade han totalt snöat in på DeLA Soul och mer specifikt deras dunderhit, Me myself and I.

Våra olika insnöade besattheter resulterade i att vi “glömde” vårt uppdrag att spela dansant musik som ungdomarna gillade, vi agerade istället helt och fullt utifrån “Mitt Perspektiv”.

Vi struntade i vad barnen och ungdomarna ville höra, vi frågade inte ens vad det kunde vara, vi ägnade det inte en enda tanke, förrän vi tittade upp och såg att INGEN dansade och att ALLA satt utmed väggarna med en förvånad blick, medans jag spelade KISS låten “Heavens on fire” en gång till.

Frågor för att undersöka denna tankestil:

  • Vad fokuserar du på? Fokuserar du på dina egna tankar och känslor eller på omgivningens tankar och känslor?
  • När du interagerar med andra bryr du dig mest om dina egna behov eller mer om andras behov?
  • Om det är en konflikt, fokuserar du på dig och ditt eller på andras situation?

Mitt perspektiv – Me myself and I/Heavens on fire 🙂

När du agerar utifrån denna ände på skalan har du fokus på vad du tänker, känner och vad vill ha/behöver. När du agerar utifrån denna ända av skalan så tar du beslut baserat på ditt perspektiv och har svårt att ta andras perspektiv.

Du har fokus på dina egna behov och tar ansvar för att tillgodose dina behov, andra får väl ta ansvar för sig, eller hur.

När du agerar med denna tankepolaritet så litar du på din egen förståelse av situationen, dina egna värderingar och trossatser är de som gäller.

Om du är ute på extremen i detta sätt att tänka och känna kan du med lätthet missa att lyssna in andra, du glömmer att fråga vad dina barn vill eller vad dina medarbetare behöver från dig, du kör din linje.

Me myself and I

Andras perspektiv – You, you, you

När du agerar från denna ända av skalan har du fokus på andra, du bryr dig mer om andras tankar, känslor och beteenden än dina egna.

Många inom kundservice, coaching, terapi och till vis del också ledarskap har fokus på andra, vilket är bra om du tenderar att luta åt det balanserade hållet och inte ute på extremen.

Att fokusera på andra är en nyckel-tankestil för att kunna tänka sig in i andras upplevelse och känna empati och utöva emotionell intelligens.

När du överanvänder denna tankestil kan de väga över så till den milda grad att du glömmer dina egna behov och ditt eget perspektiv och agerar “dörrmatta”.

Hur upptäcker du denna tankestil i dagligt prat?

De som är ute på “Mitt Perspektiv” är ofta väldigt direkta i sitt sätt att prata och använder gärna ordet JAG i sitt tal, medans de som är ute på andra änden av skalan – “Andras Perspektiv” är mer svävande och frågande och använder ordet MAN när de pratar om sig själv.

De som befinner sig tankemässigt på ändan – “Andras Perspektiv” älskar att arbeta i lag, teamwork är härligt, låt oss göra detta tillsammans, medans de som är ute på andra ändan – “Mitt Perspektiv” gärna göra saker själv och tycker det är irriterande när folk lägga sig i.

Eget exempel – Hemma

Jag och min fru upptäckte till stor glädje denna tankestile för ett tag sedan.

Min fru frågar mig ofta frågan – Vad ska vi göra idag?

På ytan inget konstigt med den frågan, det är en trevlig och inkluderande fråga, eller hur?

För er som lusläst blogginlägg 21, vet att hon använder språkmönstret – “Förutfattad mening”.

– Vad är förutfattat i frågan?

Det som är förutfattat/underförstått i hennes fråga är, att vi SKA göra någonting idag, frågan är bara vad?

Detta skapar irritation i mig, eftersom jag med min tankestil “mitt perspektiv” redan tänkt ut att jag ska skriva ett blogginlägg om att Skapa och hela relationer, Själv.

Men min fru vill relatera till mig hon vill göra någonting tillsammans med mig

Tankestilsmässigt är min fru ofta långt ute på änden – “Andras perspektiv”. Hon älskar att göra saker tillsammans, medans jag i denna tankestil är på motsatt sida och detta orsakar ofta diskussioner hemmavid.

Jag vill ha egentid och min fru vill göra saker tillsammans.

När vi ska åka på semester smyger jag med ett antal böcker till min fru, så jag kan få egen tid och läsa mina böcker.

Så här har vi hållit vi på under vårt gemensamma liv och när vi upptäckte att detta är ett sätt att tänka och inte bara att motsatsen är konstigt och fel, så har det lett till att min fru “ger” mig mer egentid eftersom hon vet att jag behöver det och jag ger henne mer tillsammans-tid, eftersom jag vet att hon behöver det.

Denna insikt gör att vi undviker bråk i större utsträckning idag och istället lyssnar in varandra och på så sätt skapar sunda sätt att relatera mellan oss.

Vad kommer denna tankestil ifrån?

Vi modellerar/härmar våra viktiga vuxna tidigt i vår uppväxt, vi lär oss om det är OK att tänka på sig själv eller om det är det mer OK att tänka på andra?

Belönades vi när vi var små om vi tänkte på andra eller belönades vi när vi tänkte på oss själva?

Kulturen spelar också en stor roll här, i Västerländska kulturer är det “bättre” att tänka på sig själv än i Österländska kulturer där det är “bättre” att tänka på andra.

Generellt sett är det ofta så att kvinnor/tjejer belönas i uppväxten om de tänker på andra medans män/killar belönas när de tänker på sig själva.

Fråga till dig som läser:

Var har du ditt primära fokus i ditt liv, på dig själv eller andra?

Vad får det för konsekvenser?