Nu har vi kommit till en intressant del av vår karta av verkligheten, våra filter.
Vi tar in information via våra sinnen och redan där sker en förvrängning av verkligheten, våra sinnen har sina begränsningar vilket innebär att vi inte kan ta in allting som finns i verkligheten, vi är inte fysiskt kapabla till det.
Våra sinnen filtrerar alltså ut viss frekvens av data till oss och sedan hjälper vår kultur och våra medier oss att ytterligare sålla ut vilken information som vi får tillgång till.
Utöver våra sinnen, kultur och media har vi framförallt våra egna unika och inlärda filter. Jag har under de senaste sju blogginläggen beskrivit hur vi från födseln fyller vår karta av verkligheten med innehåll.
Vi fyller våra kartor bland annat med hjälp av våra familjeträd, förebilder och våra egna minnen och denna information hjäper oss att filtrera ut och fokusera på det som är viktigt för just oss.
Okey vi filtrerar ut vår information från vår omgivning, men hur?
Vi tänker oss inom Neurosemantik att vi filtrerar ut vår verklighet på först och främst på 3 olika sätt:
- Vi utesluter viss information och i och med det fokuserar vi på annan information.
- Vi förvränger verkligheten genom att förstora vissa saker och förminska andra. Detta filter är oerhört viktigt för vår kreativa förmåga.
- Vi generaliserar och kategoriserar för att förenkla och spara vår tankeenergi.
Jag brukar tänka att det är som att vi människor går omkring med olika och helt unika glasögon. Dessa glasögon filtrerar ut vårt unika och inlärda perspektiv av världen. Trots att vi har ett helt unikt perspektiv så är det oerhört lätt att tänka att saker och ting är ju självklart, att det är sunt förnuft, när vi egentligen filtrerar ut våra helt unika världar och det som är självklart för dig är inte alls självklart för mig.
Detta leder till att vi faktiskt behöver vara nyfikna på varandra, nyfikna på andras sätt att filtrera ut sin verklighet. Vad såg, hörde och kände du där och då?
Vad filtrerade jag ut som 17 åring?
Jag minns när jag var 17 år och mina största intressen i livet var, tjejer och KISS (Rockbandet för er som kanske undrade :-)).
KISS hade inte varit i Sverige sedan 1984 och jag som blivit ett fan strax efter deras konsert i Stockholm 1984, hade ännu inte sett dem. Jag hade knappt sett rörliga bilder förrän nu 1987 när Videon “KISS Exposed” hade kommit och i och med det var jag i sjunde himlen, rörliga bilder på KISS i smink, wow!
… men när skulle de komma tillbaka till Sverige igen, när skulle jag få se dem på riktigt? Längtan var oerhörd
De glasögon som jag som 17-åring hade på mig för det mesta var mina KISS glasögon, jag och min tremänning delade detta fanatiska intresse och vi vandrade ofta runt i obskyra skivbutiker i Stockholm och fokuserade endast på bokstaven K och där letade vi bootlegs, USA-pressar, udda singlar och specialutgåvor och vi längtade …. till den dagen när vi skulle få se våra idoler live, men när kommer de?
Detta fanatiska intresse gjorde att jag filtrerade ut de flesta nyheter i tidningar och medier som handlade om KISS. Jag förvrängde även ord som liknade KISS, exempelvis så fick denna logga (Kungliga Svenska Segel Sällskapet) mig att fullständigt gå i taket och pulsen rusade …
… det stod nästan KISS, wow jag var i sjunde himlen och längtade ännu mer tills jag skulle få se bandet live, se deras logga blinka, höra musiken som var soundtracket till mitt liv, känna stämningen på en konsert, känna doften av rök … men när? De kommer ju aldrig till Sverige tänkte jag, när ska jag få se en konsert?
För mig var musik = KISS, jag lyssnade inte på någonting annat. Musik hade jag generaliserat till KISS
Vad fokuserar du på i ditt liv?
Vad har du fantiserat, förvrängt, förstorat, förminskat i ditt liv?
Vilka förenklingar och generaliseringar bär du på?
I några av de kommande blogginläggen kommer jag att fokusera på tankestilar som är en fördjupning av och detaljerande av våra filter ….